Medvetna beslut
Att medvetet ta beslut. Beslut som gör skillnad. Finns det beslut som gynnar både mig och mina medmänniskor, alternativt miljön? Jag är vegetarian. Det gynnar min kropp otroligt mycket trots att människor ofta är skeptiska till det. Innan jag blev vegetarian var jag sjuk hela tiden och mitt immunförsvar var kasst.

De senaste fyra åren då jag ätit vegetabilisk kost har jag aldrig varit så frisk fysiskt. Dessutom är jag mycket piggare. Förutom den aspekten, att jag fysiskt mår bättre, så är det betydligt bättre för miljön att äta vegetabilisk kost. Det finns hur mycket statistik på det som möjligt, böcker och informerande texter på nätet. Genom mitt medvetna val att undvika kött(och animaliska produkter överhuvudtaget, försöker äta så veganskt jag kan) gör jag något bra för världen. Jag bidrar, även om det är en så liten del av hela världen. Som så många säger; ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag började med kosten.

Jag är även en aktiv feminist. Ett ord som klingar illa i mångas öron. För mig är det bara positivt. Jag styrker mig själv genom att en gång i veckan ha möten med likasinnade, prata om förtryck och det viktigaste av allt: vi kämpar tillsammans. Jag känner mig mindre ensam över hur frustrerad jag blir över det kvinnoförtryck som finns. Samtidigt hoppas jag innerligt att jag och min feministgrupp kan bli en inspirationskälla för andra. Vi kan bidra med information om vad feminism är, vi kan hjälpa till att agera mot sexism, vi kan utbilda och finnas för varandra. Genom diskussioner och genom aktiva aktioner hoppas jag att vi ska kunna förändra på lång sikt. Inte bara för oss själva, utan för alla platser i världen som lever i ett ojämställt samhälle. Vi börjar smått i vår lilla hemstad, för någonstans måste en ju börja.

Genom att medvetet ta dessa beslut hoppas jag på att kunna göra en liten del av de stora hela. Göra något bra för andra, och samtidigt för mig själv.

Agnes Tångvik
agnes.tangvik@betydelsefulla.se

Anita blev min mirakelkur
När jag gick i gymnasiet blev jag sjuk. Jag spenderade flera veckor inlagd på sjukhus i omgångar och när det sista året i skolan började lida mot sitt slut spred sig paniken. Hur ska jag klara av allting när jag varit frånvarande så länge? Hur ska jag orka ta tag i allt?

Det kändes övermäktigt, men samtidigt vägrade jag att ge upp. Även om det betydde att hälsan skulle komma på andra plats så ville jag klara skolan. Sedan jag började i första klass har jag alltid jobbat för att prestera det bästa jag kan. Jag hade lätt för skolan och tyckte om att lära mig nya saker. Till slut blev det en tävling mot mig själv och så fort jag inte fick ett Mvg på pappret tyckte jag att jag hade misslyckats.

Så tanken på att strunta i skolarbete och kanske behöva plugga ifatt under sommaren var som att stämpla misslyckande i pannan på mig. Trots att jag visste att det absolut inte var så egentligen, det hade varit helt förståeligt om jag behövt ta igen allt under sommaren då min hälsa var på spel.

Det finns en kvinna, som jag inte kände sedan tidigare, hon  heter Anita och hon stöttade mig som allra mest under den här perioden. Anita arbetade på skolan där jag gick på och hon hjälpte mig på alla möjliga vis för att klara av de målen jag satte upp för mig själv. Även om jag hela tiden fick höra att målen var alldeles för höga för mitt dåvarande tillstånd så gjorde hon allt hon kunde för att jag skulle klara av det. Utan henne hade jag varken klarat av skolan eller orkat jobba på hälsan samtidigt.

Anita blev min mirakelkur. En fantastisk människa! Hon pratade med mina lärare i alla olika ämnen, förklarade min frånvaro och bad om extra tid för alla uppgifter jag låg efter med. Hon lät mig slippa grupparbeten som jag tyckte var så jobbigt, hade förståelse om jag jobbade hemifrån eller gick tidigt från lektionerna. När jag fick tillbaka alla uppgifter och de var markerade med högsta betyg övertygande hon mig om att jag förtjäna det, hon strök mina tankar om att det var på grund av medlidande.

När studenten kom kände jag mig förevigt tacksam till Anita. Jag hade klarat det och jag visade stolt upp mina betyg. Jag lyckades jobba ikapp allt jag hade missat och sänkte inte ett enda betyg. Jag var så stolt, jag klarade det!

Lika mycket som jag kände stolthet över mina egna prestationer så var jag tacksam över all hjälp jag fått på vägen. Allt stöd. Lärare på skolan hade aldrig varit något personligt för mig, bara en formell relation som skulle resultera i ett papper med betyg som satte min framtid på spel. Anita visade motsatsen, hon visade att det fanns mer att hämta och att det var okej att vara sen med en skoluppgift, ändra arbetssättet eller att inte alltid prestera på topp. För det är jag evigt tacksam, utan henne hade jag aldrig klarat av gymnasiets sista år. Vi har fortfarande kontakt trots att jag tagit studenten och hon en stor del av mitt liv.

Agnes Tångvik
agnes.tangvik@betydelsefulla.se

Jag skiter i allt! Eller egentligen inte…
Många gånger kan det kännas som att en inte orkar med fler åtagande. Livet kan vara ansträngande och svårt, och känslan av att vilja skita i allt kan vara väldigt intensiv. Oftast går det över efter ett tag, efter att en har fått tycka synd om sig själv en liten stund. För det är helt okej att göra det.

Min mamma myntade uttrycket ”tycka synd om sig själv-kvart”. Det innebar att i en kvart fick hon spy galla över allting i livet som fick henne att känna ”jag skiter i allt!”. Allt som kändes övermäktigt och svårt fick hon häva ur sig till någon som lyssnar.

Hennes egna kvart att tycka synd om sig själv, helt enkelt. Efter det kändes det bättre och hon kunde återgå till livet igen, lite lättare över bröstet. Ofta är det så att något annat ligger som grund för känslan av att en helst av allt vill skita i allt. Så egentligen vill vi nog inte det, tvärtom. Dock behöver människan en egen ventil, ett forum för att häva ur sig allt negativt en bär inom sig. Att neka att det händer negativa saker i livet vore en lögn, och det vet garanterat de flesta.

För att slippa den intensiva känslan av att vilja strunta i allt kanske vi ska använda oss utav den där kvarten, eller åtminstone kunna tycka synd om sig själv en liten stund emellanåt, för att sedan kunna släppa det helt och återgå till livet. Återgå till det livet där vi egentligen inte alls har någon lust att skita i allt.

Agnes Tångvik
agnes.tangvik@betydelsefulla.se

Mahatma Gandhi sa “Be the change you wish to see in the world” – Vad innebär det??
Direktöversatt: Var förändringen som du önskar se I världen

Du har makten att forma världen runt om dig, bara genom att finnas till och vara du. Det må låta mäktigt och kanske lite överrumplande, men egentligen faller det sig nog ganska naturligt för människan. En god handling kan resultera i ett tiotal till, enbart på grund av hur du kommunicerar och agerar.

Du har chans att genom en god gärning bidra till flera. Förändringen måste ske hos Dig innan du kan ändra något i din omgivning. När du är på det klara om vad du vill förmedla och kan stå upp och tro på dig själv har du all makt i världen att föra det vidare och förändra din omgivning. Varje handling är som att plantera ett frö som sedan gror och växer- om fröet har tillgång till rätt omständigheter.

Istället för att sitta och titta på i väntan på att någon annan ska bidra till att världen ska bli en bättre plats kan du se till att växten får sitt solljus och sitt vatten. Kärlek och omtanke.

Det klassiska citatet att ingen kan göra allt men alla kan göra något passar så bra in som en fotnot i Ghandhis citat. Vill du se en förändring får den börja hos dig. Det kan till en början vara något litet som sedan resulterar i något större. Du kan alltid göra något.

Agnes Tångvik
agnes.tangvik@betydelsefulla.se

2act4
Mitt namn är Agnes och jag har börjat jobba för Catherina Ronsten på Betydelsefulla Möten. Jag har fått ta mig an Catherinas projekt 2act4, ett projekt hon älskar men själv inte har tid att genomföra. Jag har blivit projektledare och hjälper henne så gott jag kan med projektet.

Glädje på burk!
2act4 är ett otroligt positivt och roligt projekt som jag mer än gärna tar mig an. Jag samlar in berättelser från människor som gör något gott för någon annan. Stort som litet, det spelar ingen roll. Vad ger det dig som människa att göra något för någon annan? En känsla av tillfredsställelse? Glädje? Blir det din livsmedicin att veta att du kan göra något för en medmänniska? Vi vill veta varför, hur, och vad det ger dig personligen.

Behöver jag säga mer? Positiviteten från människors berättelser gör det så himla roligt att jobba med det här projektet, och jag vill tacka Catherina för chansen jag fått att jobba här!

Agnes Tångvik, projektledare 2act4, ett Betydelsefulla Möten-projekt som syftar till att visa på hur glad man blir att göra saker för andra människor. Är du med??

Har du ett eget engagemang där du gör något för någon annan, till att börja med samlar vi bara på sånt som människor gör för andra  ideellt! Berätta vad du gör, varför du gör det och vad det ger dig att göra det! Berätta också gärna om du söker någon/något som du kan ha nytta av i ditt projekt.
Mejla mig: agnes.tangvik @ betydelsefulla.se