Det hände sig en gång… hmm… eller rättare sagt… Det var en gång en flicka som tyckte att hon hade kommit på världens bästa idé. Att lyfta och sprida till all världens folk hur mycket vi alla kan betyda för varandra i varje möte vi har.

Ivrigt och inspirerad av sin idé satte hon igång. Hon samlade och samlade berättelse efter berättelse. Hon mötte den ena fantastiska personen efter den andra. Många av dem hon mötte blev hennes vänner och kära nära – de delade kärleken till livet och insikten av att allt du gör spelar roll. I alla dessa möten och med hjälp av alla dessa människor fick hennes hjärta vingar och hon kände ibland att hon nog skulle kunna flyga på egen hand.

Många hon mötte sa att det var en underbar idé att samla på betydelsefulla möten och att vi behövde lyfta det positiva och hur mycket vi betyder för varandra mycket mer. Hon mötte många som gjorde det, hon mötte många som ville mer – som tänkte att de också ville se en positiv förändring. Så hon samlade och samlade, spred berättelser och samlade på nya. Hon hade vingar ett tag. Men det var också svårt till och från. För trots allt så behövdes det mat på bordet och pengar till hyran. Men hon struntade i det och lånade penningar för att få göra det hon blev lycklig av. Det skulle gå. Det skall gå, tänkte hon.

Men så en dag tog orken slut. Pyts väck! Vingarna var alldeles trasiga och stod i ett hörn. Då sa hon till sig själv att hon fick sluta drömma, sluta hoppas och börja bli en alldeles vanlig en. En utan vingar. Men i hennes inre malde det ändå. Hon ville ju inte. Det borde ju gå. Världen behövde de betydelsefulla berättelserna! Människorna behövde dem. Om alla gick med kärlek i sitt hjärta skulle hela världen förändras till det bättre.

Så en dag kom orden, de som talade om att – om – flickan såg ett naturligt hjärta någonstans så var det en hälsning om att hon skulle fortsätta på den inslagna vägen. Att samla och sprida det goda och de betydelsefulla berättelserna om hur mycket vi alla kan betyda för varandra. Och flickan som inte förut hade sett så många hjärtan i sitt liv tänkte trött att hon fick väl se. Hon hade tappat hoppet. Men bara någon vecka senare när hon var ute på en vanlig liten promenad i området där hon bodde så låg den där. En gatsten som hade formen av ett hjärta. Hon blinkade och blinkade med ögonen, utan att tro att det kunde vara riktigt sant. Men det var det. Den låg där.

Den dagen bar hon den tunga stenen hem. Hon la den i sitt fönster och lät solen skina på den. Hon funderade mycket på hur det kunde komma sig att en fyrkantig stor gatsten inte alls var fyrkantig utan formad precis som till ett hjärta.

Från den dagen fann hon hjärtan överallt. Ett här, ett där, två där och flera där. Så fick flickan vingar igen. Så hittade hon hoppet och energin att fortsätta. Varje dag ser hon dem och det är en hälsning om att fortsätta. Visst finns det fortfarande dagar. Dagar då det är motigt, men då ser hon dem. Ibland flera på en och samma gång. Då ler hon och flyger vidare. Det går!

Nu skulle jag kunna skriva ”Snipp snapp snut så var sagan slut”. Men sagan, den är inte slut ännu, vi får väl se om alla dessa hjärtan och alla dessa händer i ryggen ger kraft, mod och energi nog att fortsätta länge till. Flickan tror det. Hon hoppas på det.
UR SAGAN ”FLICKAN MED VINGARNA”

Stor kram och all världens kärlek till alla som vill ha och behöver det. Du skall veta att just kärlek, det finns det i hur stora mängder som helst. Det är kärleken som får jorden att snurra. Men det är en annan saga det och det får vi ta en annan gång!
CATHERINA RONSTEN
Samhällsengagerad entreprenör och kreativt ansvarig för Betydelsefulla Möten 2act