I början av 80-talet arbetade jag som undersköterska i hemsjukvården i Mellansverige. Tidigare hade jag mest arbetat inom slutenvården. Att komma till hemsjukvården var något helt nytt och här hittade jag många vardagshjältar. En av dem var en hustru som vårdade sin sjuke man. Hon var mild och god både mot honom och mot mig som kom för att försöka hjälpa henne. Hon hade jour 24 timmar om dygnet och det var ett under att hon orkade. Då jag en dag tog avsked av henne ställde jag frågan som jag tänkt på så ofta – hur orkade hon?
Det svar jag fick då har etsat sig fast i mitt minne och hjälpt mig själv många gånger. Hon svarade: ”Som min dag är så ska min kraft och vara!”
Jag kände beundran för henne och en stor tacksamhet att jag själv var frisk och stark. Mina tankar har sedan det mötet blivit mera positiva och jag klagar inte så mycket längre över småsaker.
Anita, 68 år, aktiv pensionär, Lerdala
Lämna en kommentar