Det första jag tänkte var att hon inte var riktigt klok, men ganska snabbt växte den tanken till respekt. Hon tog verkligen kommandot redan första lektionen när vi kom insläntrande i klassrummet. Året var 1977 och platsen Torpskolan i Lerum. Och vår nya lärare i tyska, Ingegerd Blomberg, fick oss elever att ställa oss intill väggen längst ned i rummet.

Självklart protesterade vi högljutt. Vi var ett gäng tuffa sjundeklassare och vi hade mycket att leva upp till.

När vi till slut, under protest, släntrat oss fram till väggen och ställt upp oss bröt hon upp alla kompisplaceringar och vi fick återvända till bänkarna i bokstavsordning.

Ingegerd lyckades snabbt få knäpptyst på sina lektioner och de allra flesta av eleverna kom i tid. I åttan kunde jag mer tyska än engelska, vilket säger en hel del. För mig är det uppenbart att en av Ingegerds styrkor var att hon inte var en kompislärare som försökte vara som vi, utan att hon var en riktig lärare som ägnade sig åt att undervisa. Än i dag kommer jag ihåg en hel del tyska trots att jag varken läst eller haft direkt användning för det på över 20 år.

Jag minns Ingegerd med tacksamhet och när vi efter tre år slutligen tog vår examen gick jag fram till henne och sa att hon hade varit vår allra bästa lärare.
Ann-Charlotte Beaird 46 år, läkarsekreterare, Västra Frölunda

Lyssna till Grupperingarna i klassen – ett minne blott

Den här berättelsen är publicerad i boken Betydelsefulla möten – Lärare gör skillnad (utgiven 2010) där en rad politiker medverkar med inspirerande berättelser. Beställ ditt ex. av boken här: www.betydelsefulla.se/butik
Berättelsen tog vi emot i samband med vår riksomfattande efterlysning av Betydelsefulla lärare. Kampanjen genomfördes tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting.