Egentligen var jag engagerad i politiken redan i slutet på 70-talet. Men jag bestämde mig för att ta en paus medan jag pluggade och jobbade med annat. Det blev en väldigt lång paus och det var snarare så att jag helt lämnat politiken bakom mig, tills någonting mycket oväntat hände för tolv år sedan.

Jag arbetar i hemtjänsten sedan många år och just den här dagen skulle jag besöka en gammal kvinna. Men just som jag klev in i hennes hem höll jag på att trilla baklänges ut igen. Där inne gick en främmande man omkring i förkläde och gummihandskar.

Allra stoltast är jag nog över det jag mycket på egen hand tagit tag i och som verkligen kom direkt från verkligheten.

Jag hade ingen aning om att det skulle vara en man där just då och tänkte att det måste vara kvinnans son. Men så tittade han på mig och sa:

”Känner inte vi varandra?”

Jo, när han sa det så kände jag faktiskt igen honom. Det var Mats Hedin, en Kristdemokratisk lokalpolitiker. Vi hade träffats många år tidigare. När det gick upp för oss båda skrattade vi och jag undrade vad han egentligen hade där att göra, iklädd förkläde och gummihandskar. Han förklarade att han ville känna på hur det var att vara ute i verkligheten och skura toaletter. Han såg det som en del av sitt politiska arbete.

Sen frågade han mig om vad som hänt med mitt politiska engagemang.

”Det har jag lagt på hyllan”, förklarade jag.

Men det tyckte inte han.

”En sån som du ska vara med.”

Han bad om mitt telefonnummer och började genast göra upp planer för vidare kontakt.

”Stopp! Får jag tänka efter?”

”Nej, du ska med.”

Det är Mats i ett nötskal. Han bara ryckte med mig och lyfte in. En vecka senare var jag inbjuden och tilldelades uppdrag i partiet. Det var valtider och innan jag visste ordet av hade jag blivit en integrerad person i kommunpolitiken, både i fullmäktige och i nämnder.

Sedan dess har jag har varit med och drivit fram beslut om vården och annat som ligger mig nära om hjärtat. Det har visat sig att det går att påverka mycket mer än jag tidigare trodde, förut uppfattade jag mest politiker som personer som inte höll sina löften.

Allra stoltast är jag nog över det jag mycket på egen hand tagit tag i och som verkligen kom direkt från verkligheten.  Min man, som är brandmästare, berättade för mig att brandmän inte längre skulle ansvara för brandbesiktning. Det skulle istället ”objektets ägare” göra. Jag började gräva lite för att se hur det var ställt med brandsäkerheten på mitt jobb och i andra kommunägda fastigheter. Säkerheten och kunskapen om riskerna var undermålig, så jag skrev en interpellation som ledde till att kommunen på allvar tog ansvar för brandsäkerheten.

Utan Mats Hedins plötsliga uppdykande på en så oväntad plats hade allt det här aldrig hänt. Kanske hade jag tänkt på att återuppta politiken, men jag tror inte att jag någonsin hade gjort slag i saken. Men å andra sidan var det sån Mats är. En otroligt varm och energisk människa. Det känns som om det var meningen att han skulle dyka upp den där gången och skaka om mig.

Jag har aldrig behövt ångra mig.  Att jobba med politik ger mig mycket glädje.
Ann-Marie Jeansson, kommunsköterska, Kalmar