Jag måste få berätta om min lärare i franska, Katarina Widing uppe i Korpilombolo, där jag gick på högstadiet. Den hösten vi började sjuan var vi ett ganska litet gäng som hade valt franska, mest tjejer. Till vår stora förvåning talade läraren franska redan från första lektionen. Det var så lustfyllt och levande.

Det märktes att vår lärare älskade språket, landet, kulturen och musiken. Jag tror att många av oss kände sig ganska vuxna på hennes lektioner samtidigt som inlärningsmetoderna ibland kunde vara rätt okonventionella.

Jag glömmer aldrig hur vi lärde oss räkna ”un, deux, trois, quatre…” genom att springa upp och ner, upp och ner i en lång trappa och räkna högt varje steg.

Jag fortsatte med franskan på gymnasiet där jag gjorde specialarbete i franska om konstnären Toulouse-Lautrec, åkte till Paris och arbetade som au pair året efter och tog 40 poäng i franska när jag kom tillbaka. Det skulle jag inte ha gjort utan min första inspirerande franskalärare.

Anna-Brita Björkenwall 49 år,

Den här berättelsen tog vi emot i samband med vår riksomfattande efterlysning av Betydelsefulla lärare. Kampanjen genomfördes tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting.