Google Translate

Betydelsefulla möten – så började det!

VÄLKOMMEN IN I EN VÄRLD AV MÖJLIGHETER
Det gick inte en dag utan att jag mötte dem. De svarta rubrikerna. Kris, katastrof och haveri. Orden var starka och matade sig oförtrutet rakt in i mitt medvetande. Jag värjde mig, stängde av och gick omvägar. Långa omvägar med dunkande popmusik från min cd-spelare. Jag ville inte höra, ville inte se. Ville inte veta. Men orden tog sig in, bankade oavbrutet i mitt medvetande och signalerade: ”Nu gör du något! Nu tar du tag i det!”

Jisses, jag som precis hade tagit mig ner från barrikaderna där jag stått i över tio år för att försöka öka medvetenheten om miljö- och klimatfrågorna. Det hade varit en fantastisk period i mitt liv och tack vare de jobb jag hade haft hade jag verkligen fått chans att vara med och påverka högt upp i företag och organisationers ledning.

Blommiga cyklar
Nu var miljömedvetandet väckt och det var många som hade strömmat till för att vara en del i den nya miljörörelsen. Inte bara de med blommiga cyklar och trasiga sandaler; det hade det kommit nya friska krafter, unga hungriga som sett något i den nya rörelsen. Ivriga med full tro att kunna vara just de personer som kan göra hela skillnaden. Rädda världen.

Löpsedels-styrt liv…
Jag var inte trött, snarare nöjd över att jag hade fått chansen att vara med. Mätt. Nu skulle livet levas och jag skulle få tid för familj, vänner och fritidsintressen. Jag skulle ha ett jobb där man kunde gå hem klockan fyra. Som ett första steg gick jag en journalistutbildning. Stormtrivdes. Nöjd med att vara på åskådarläktaren. Tryggt och varmt. Men så kom de igen, löpsedlarna. Artiklarna. Nyhetssändningarna. Elände, katastrof. Ja, så här i efterhand kan jag ju se att det inte var så smart att välja just journalistyrket om jag ville undvika löpsedlar, artiklar och domedagsprofeter.

Totalt eländesfokus – är det okej?
Bara några år innan jag med hull och hår tog steget in i miljörörelsen hade jag stängt av tv:n så snart det kommit en nyhetssändning. Klarade helt enkelt inte av att höra på allt elände. Jag hade till och med en brevkonversation med chefen för nyhetsprogrammet Aktuellt där jag ifrågasatte deras fokus, det totala eländesfokuset. Och det med motiveringen att det väl borde finnas några goda nyheter att leta upp, någonstans. Då skrev vi mitten av 1980-talet. Svaret har jag kvar än i dag. Jag ska inte trötta ut er med innehållet, bara summera med ett enda ord den känsla det gav mig: Hopplöshet!

Ett omedvetet medvetet ‘knackande’
Då, i maj 1999, kände jag att något var på gång att hända. Jag ville egentligen inte, men en morgon, tidigt tidigt, hade jag vaknat och precis vetat hur det skulle gå till att bli en del i en aktiv positiv förändring. Jag skulle använda mig av min penna, nyfikenhet och jag skulle jobba med medkraft. För tänk, vad skulle kunna hända om vi i stället för att fokusera på det som inte fungerar i vårt samhälle riktade strålkastaren på det som fungerar. Vad skulle vi då kunna uppnå? Tillsammans.

Fullständigt ‘fungera’-fokus!
Jag skrev en projektplan och ringde redan samma morgon ett par samtal. Området som jag ville fokusera på var helt nytt för mig – skola och utbildning. Jag hade egentligen ingen aning. Inga barn som gick i skolan och ingen direkt koppling dit. Erfarenhet hade jag så klart. Jag hade ju gått i skolan själv, blivit mobbad ett par år av vår lärare och skolkat mig igenom merparten av högstadiet.
Men det var inte det jag skulle berätta om. Det var ljuset och mötena mellan lärare och elever, möten som blivit betydelsefulla, som gjort skillnad. Jag ville undersöka och nyfiket ställa frågan; Vem har blivit betydelsefull för dig? När hände det? Vad sa hon eller han, vad gjorde de och på vilket sätt har mötena påverkat dig i dag?

Jag skrev snabbt och rakt ur hjärtat: ”Det fanns lärare som jag avskydde som pesten och lärare som jag älskade mest av alla …” Det korta PM:et skickades med en knapptryckning klockan 11.05 den där soliga dagen i juni. Redan samma eftermiddag, omkring klockan 15, ringde min telefon och kvinnan (Louise Fernstedt på SKL – Du är en pärla!!) i andra änden, den som jag skickat PM:et till, sa: ” Vilken suverän idé, passar oss perfekt. Vi kör!!”

Mitt livs största äventyr
Det blev starten på mitt livs största äventyr, 1 augusti 1999. Jag visste det inte då, men det blev också starten på Betydelsefulla Möten som genom åren har skapat så mycket glädje, förundran och förväntan. Vi bygger från ingenting, med hjälp av många människors betydelsefulla möten. Vi använder storytelling och människors betydelsefulla möten för att förändra världen till det bättre. Du får gärna vara med – ensam är aldrig stark.

Betydelsefulla mötens bokserie

 
En glädjefylld betydelsefull bank
I vår bank har vi nu över 4000 berättelser. Vi vill ha fler. Vi vet att de finns där ute. Och vi har bara börjat. Du är inbjuden att delta. Du behövs. Är du med?


Catherina Ronsten,
grundare och kreativt
ansvarig för Betydelsefulla Möten 2act
contact@2act.se

Lämna din berättelse om dina betydelsefulla möten här
http://2act.se/lamna-din-berattelse/
Den som ger får mer!



Prenumerera på vårt nyhetsbrev



Ny vårdbok! Du kan göra skillnad

Ny vårdbok! Lärorikt om bemötande i vården. Boken "Du kan göra skillnad" har sin grund i forskningsprojektet Betydelsefulla möten i vården. Tre forskare har i sin forskning valt att fokusera på det positiva perspektivet av bemötande i vården.

Vad är det som gör skillnad? Läs och lär →



Berätta själv!

Har du varit med om ett betydelsefullt möte som du vill berätta om? Berätta här!

Gör det här →