I första och halva andra klass hade vi en fröken av den gamla stammen som älskade lugna och duktiga barn. Idag förstår jag henne. Jag lärde mig dock inte mycket, utan var en ganska busig flicka. Jag ordnade brandövning när fröken var i lärarrummet och sådant där som inte lärare uppskattar. Men så en dag bröt vår fröken armen och fick sluta sin tjänst i förtid.

Vår nya fröken, Marietta Juhlin, var ung och hade en underbar känsla för barn och barns sätt att vara. Hon kände direkt när vi inte orkade mer, utan höll på att spåra ur. Då tog hon fram sin gitarr och vi fick sjunga och röra på oss.

Hon fick alla att känna sig duktiga. Hon hittade på en otrolig mängd roliga saker med oss, bland annat ”batikade” vi våra egna klass t-shirts, en tröja som jag än i dag fortfarande har kvar. Hon fick till och med föräldrarna att spela teater för oss elever på ett klassmöte. Jag minns att jag också tyckte att hon var så vackert och tufft klädd. Vi elever var stolta över att hon var vår fröken, vi älskade henne!

Själv gick jag ut grundskolan, gymnasiet och polishögskolan med ganska bra betyg. Från att ha varit ett ganska ”hopplöst fall” tycker jag att Marietta lyckades väldigt bra med mig. När jag träffade henne igen för några år sedan tackade jag henne för att hon var den som lyckades vända på mig.

Christina Eskehed, lkc-operatör, Gränna

Den här berättelsen tog vi emot i samband med vår riksomfattande efterlysning av Betydelsefulla lärare. Kampanjen genomfördes tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting.

Du kanske också gillar:

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *