Konsten att vara politiker är konsten att inte ge upp. En person som jag aldrig träffat fysiskt men som betytt mycket för mitt sätt att tänka politik hette William Wilberforce. Han var en engelsk parlamentariker som levde och verkade under 1700- och 1800-talet och blev berömd för sin kamp mot slaveriet.

Det var inte bara det att William Wilberforce arbetade för slaveriets avskaffande. Han gjorde det med en aldrig sinande glöd. Medvetet och långsiktigt drev han en kampanj i tjugo år, utan att någonsin ge vika och till slut fick han gensvar.

Jag fascineras djupt av människor som gör så. Som väljer att fortsätta arbeta mot de goda målen för ögonen, som orkar och vågar även när det ser hopplöst ut. Och trots att de egentligen skulle kunna dra sig tillbaka till en bekvämare tillvaro.

Jag minns särskilt en gång när vi besökte en by där barnen ofta fick stryk av läraren i skolan för minsta lilla förseelse. En livrädd pojke sökte stöd av Ulf. Han berättade att han blev misshandlad för att han inte hade med sig en hacka till skolan.

En sådan person som jag beundrar är Ulf Ekängen, en missionär som arbetar med skolprojekt i Tanzania. Kanske många tänker på missionärer som lite töntiga och otidsenliga figurer, men i själva verket är de tuffare än de flesta av oss och ofta fullständigt orädda. Detta gäller i synnerhet Ulf Ekängen.

Jag träffade honom när jag hade förmånen att få göra min lärarpraktik i Tanzania. Han arbetade som lärare i en nordisk skola för barn till biståndsarbetare. Men han hade också mycket annat för sig och han tog med mig resor jag aldrig glömmer.

Ulf har goda kontakter med och åtnjuter stort förtroende hos många ur folkgruppen massajerna. Han har varit med och byggt upp skolor och själv tagit hand om ett femtontal barn från extremt fattiga hem. Jag minns särskilt en gång när vi besökte en by där barnen ofta fick stryk av läraren i skolan för minsta lilla förseelse. En livrädd pojke sökte stöd av Ulf. Han berättade att han blev misshandlad för att han inte hade med sig en hacka till skolan. Eleverna hade ett visst beting. De måste ägna en del av dagen till jordbruksarbete, men pojkens föräldrar behövde själva hackan och när pojken kom tomhänt till skolan fick han rejält med stryk.

Ulf och jag följde med pojken till skolan och Ulf hade ett mycket tufft samtal med läraren på swahili. Jag förstod inte ett ord av samtalet men fick jag snabbt klart för mig att Ulfs närvaro och synpunkter gjorde stor skillnad.

Jag märkte den gången och vid många andra tillfällen att han hade både auktoritet och förtroende att gå in och göra sådana saker. Han gjorde definitivt skillnad och gör det fortfarande, år ut och år in i små och stora situationer, utan att backa från sina goda föresatser.

För mig som politiker har det här lett till att alltid försöker ha örat mot marken, så att jag inte missar folkets röster. Jag är mån om att aldrig någonsin bli fartblind. För politik och demokrati är ingen ”quick fix”. Det tar tid och det får ta tid. I slutändan är det uthålligheten som avgör. Förmågan att hålla fast vid sin vision.

Så kom ihåg: När en motion blir avslagen, eller en idé nedröstad första gången betyder inte det att den dålig. Det betyder att den är planterad och redo att växa.
Eva Johnsson (KD) riksdagsledamot/grundskollärare, Vederslöv, Småland