Min lärare i svenska och tyska på högstadiet i mitten på 70- talet, Ulla Helgesson på Sofi edalskolan i Valbo, lärde oss att jobba självständigt, att själva planera vårt arbete och föra anteckningar över vad vi skulle göra och hur det hade gått. Med Ulla som lärare kände jag alltid att mina tankar och idéer var viktiga. Jag blev behandlad som vuxen och det kändes rätt och bra.

I framför allt svenska angav Ulla tonen genom tre moment, LÄSA, TALA, SKRIVA och sedan fick vi elever fylla dem med innehåll.

I åttan samarbetade vi med religion och historia, och skrev vår hembygds historia. Vi fick ta mycket stort ansvar för det arbetet.

Jag minns till exempel att det var jag som bokade lokal för hela klassen den veckan vi arbetade på fältet med att samla material. I slutet av varje termin gav Ulla oss personliga och skriftliga omdömen. Trots att det gått över 25 år sedan jag fick dem har jag fortfarande kvar dem som mycket viktiga dokument. De säger så mycket mer än själva betyget.

Den tilltro vi elever fick känna betydde fantastisk mycket och det var enda gången under min skoltid som jag fick lära mig att samla fakta och sammanställa dessa till dokument. Ingen lärare under hela min skoltid har betytt så mycket för mig som person och som yrkesverksam lärare. I dag jobbar jag som lärare och jag känner stor tilltro till mina elever och jag är övertygad om att det är genom att själv erövra kunskap som man tillägnar sig den.

Eva Simonsson 49 år, lärare/rektor, Hedesunda

Den här berättelsen är publicerad i boken Betydelsefulla möten – Lärare gör skillnad (utgiven 2010) där en rad politiker medverkar med inspirerande berättelser. Beställ ditt ex. av boken här: www.betydelsefulla.se/butik
Berättelsen tog vi emot i samband med vår riksomfattande efterlysning av Betydelsefulla lärare. Kampanjen genomfördes tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting.

Du kanske också gillar:

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *