Fredrik eller Freppe som han också kallades blev hjärtopererad vid tre års ålder, stomiopererad vid fem och i samband med en blodtransfusion under stomioperationen blev han smittad med kronisk Hepatit B. Sent i tonåren hade hans lever på grund av smittan förlorat sin normala funktion och för att överleva behövde han få en ny.
Antalet dagar Fredrik fick tillbringa på sjukhus var inte lätträknade, de var alltför många. Den ena sjukdomen följde på den andra, komplikationerna och operationerna likaså. Inte undra på att Fredrik tyckte att han stoppat handen i livets svarta lotteri och drog nitlotter hela tiden.
Samma år Fredrik fyllde 23 år hade han via levertransplantation fått den nya levern. Från och med det året firade han två födelsedagar, en den 17 december och en för dagen då han fick en ny lever, den 22 februari. Äntligen var han så pigg som man kan förväntas vara som ung kille med hela livet framför sig. Nu kunde han hänga med kompisarna på allt han ville. Fredrik startade ett eget företag som möbelrenoverare, spelade trummor i ett band, körde motorcykel och gick på disko. Livet lekte och äntligen skulle han och vi kunna lämna bekymren bakom oss.
Men Fredrik fick aldrig chansen. Vid 25 års ålder drabbades han av cancer i lever och lungor. Den spred sig snabbt och inom ett par veckor dog han. Med Fredriks sjukdomshistoria på näthinnan skulle man kunna tänka sig att han var desillusionerad och olycklig. Inget kunde vara mer fel.
Trots alla motgångar var Fredrik full av liv och försökte alltid se livet från den ljusa sidan. Han förlorade aldrig hoppet – om han hade levt idag vet vi att han hade genomfört det han drömde om. Fredrik levde livet fullt ut så mycket han bara kunde och orkade.
Det finns egentligen inga ord för hur mycket alla hjälpande händer kom att betyda för Fredrik och oss. Med dikten ’De vitklädda’ satte Fredrik ord på den enorma tacksamhet som han kände inför den personal som genom åren på ett fantastiskt sätt skött och stöttat honom.
Familjen Källvik, Sollebrunn
Lämna en kommentar