Jag gick i skolan i Kristianstad där jag började i första klass 1959. Under mina första år i skolan gick jag snällt och lydigt dit varje dag utan att egentligen begripa varför. Att man skulle lära sig läsa, skriva och räkna på ett mekaniskt sätt kunde jag nog förstå, men inte mer. Inte allt det, som är så viktigt med kommunikation, begriplighet, att kunna sätta saker och ting i samband med varandra. Att helt enkelt förstå helheten.

När jag började i sjätte klass kom Seved Olofsson till oss som lärarvikarie. Seved pratade med alla oss barn i klassen. Samtalen handlade mycket om livet och allt som man gör på olika tider, alltså inte bara vad som skulle ske i klassrummet.

Han var också aktiv i simhallen när vi hade badtid, till skillnad mot de fröknar jag hade haft tidigare. De gick endast runt bassängkanten och ”såg” knappt oss barn. Seved uppmärksammade att jag var en bra tävlingssimmare och detta resulterade i att jag fick ett intresse för skolan. På ett naturligt sätt kunde Seved skapa en relation till varje barn och se oss som de vi var.
Gunilla Wahlberg 58 år, rektor, Norrköping

Den här berättelsen tog vi emot i samband med vår riksomfattande efterlysning av Betydelsefulla lärare. Kampanjen genomfördes tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting. Beställ ditt ex. av boken Betydelsefulla möten – Lärare gör skillnad via: http://butik.2act.se