Efter en stor operation för några år sedan var jag under mer än en månad bara vid medvetande till och från, för det mesta var jag medvetslös. Hela den perioden skrev personalen på intensivvårdsavdelningen i Östersund en dagbok om mig. Över 22 personer – allt från läkare till sjuksköterskor och undersköterskor skrev några rader om vad som hände mig varje dag.
Jag fick ligga länge på sjukhuset och var så dålig att jag inte brydde mig speciellt mycket om dagboken. Men när jag under fyra månader hamnade på rehabiliteringsavdelningen gick min fru och jag igenom dagboken.
Vilken otrolig gåva det var att läsa hur många som skött om mig och brytt sig om mig medan jag var medvetslös. Det står inga konstiga eller latinska ord i dagboken utan mer vardagsnära saker; om jag suttit uppe i sängen några minuter, om jag fått hjälp med andningen eller vem som kommit på besök den dagen. Idag tar jag ofta fram dagboken och läser i den. För mig har den blivit ovärderlig och ett fint minne från en tid som jag inte har några egna minnen av.
Gunnar, 74 år, pensionär, Östersund
2011-11-23
This piece was cogent, well-written, and pithy.