När jag gick på mellanstadiet hade jag ett problem som jag senare kom att dela med många andra som var politiskt aktiva. Jag pratade för mycket. Vår underbara lärare, Filippa, ordnade ett system där varje förlupet ord eller sen ankomst blev till ett streck på ett blädderblock. Många streck gav en straffuppgift och jag och tre andra killar, Erik, Gert och ”Pajas” mer eller mindre prenumererade på de där strecken och straffuppgifterna.

En gång fick vi en straffuppgift som vi tyckte var den värsta tänkbara. Vi fick i uppdrag att följa en valdebatt på TV. Vi visste inte mycket om politik, men vi hade ju förstås åsikter om lite av varje. Gert tyckte det var kasst att fritidsgården kanske skulle stängas. Erik var förbannad på skolans köpstopp som gjorde att vi visades kartor där Tyskland fortfarande var två länder och Sovjet ett. Pajas ville kunna börja köra moppe och jag fattade inte varför så många fick sparken på sjukhuset när så många var arbetslösa. Det förstår jag förresten fortfarande inte.

Så på något sätt var vi ändå ordentligt taggade när vi tillsammans satte oss framför TV:n för att ”sitta av vårt straff”. Men det gick över snabbt. Det var som ett sandlådebråk vi trodde att vi vuxit ifrån, inte var på väg att växa till. Ingenstans verkade våra fritidsgårdar, arbetslösa sjuksköterskor eller framtidsvisioner få plats. I det läget var oddsen inte goda för att någon av oss någonsin skulle bli intresserade av politik.

Men så hände det. Just när vi var som mest uttråkade dök det upp en politiker i rutan som inte såg ut som en politiker. Han hade låtit skägget växa, han hade hängt av sig kavajen och han pratade så vi förstod. Han kritiserade nedskärningarna. Sa att de gjorde Sverige till ett fattigare, och inte ett rikare land. Han hette Birger Schlaug och blev blixtsnabbt vår politiska idol.

När han talade blev Gert, Erik, Pajas och jag betydligt mer uppmärksamma och insåg att det inte var en så tokig straffuppgift vi fått trots allt.

Dagen efter debatten ringde vi Miljöpartiet och frågade om vi kunde bli medlemmar. Birger Schlaugs rättframhet och tydlighet hade gjort oss politiskt engagerade. Lustigt nog rapporterades det något senare att Miljöpartiet hade gått upp rejält i mätningarna. Jag säger inte att det hade att göra med att fyra 11-åriga killar från Vittsjö gick med. Men man vet ju inte.
Gustav Fridolin 26 år riksdagsledamot Stockholm

Den här berättelsen är publicerad i boken Betydelsefulla möten – Politiker berättar där en rad politiker medverkar med inspirerande berättelser. Beställ ditt ex. av boken här: www.betydelsefulla.se/butik

bild: friköpt för användning ok enligt GF