Under tre års tid blev jag förfärligt illa bemött och behandlad av en hjärtläkare. Detta ledde till att när jag en dag upptäckte en knöl i mitt bröst och armhåla vågade jag inte söka hjälp. Jag vågade inte ta kontakt med en ny läkare och till den gamla kunde jag inte gå. Jag tänkte att det får gå som det går. Tiden gick, nästan 1,5 år och mina knölar växte, till slut kunde jag inte lyfta ena armen. En dag tog min hjärtmedicin slut och efter stor vånda kom jag iväg till en allmänläkare som gav mig nya recept på min hjärtmedicin.

Jag kände genast att jag fick förtroende för honom och visade honom mina knölar. Han sände mig omedelbart till S:t Görans sjukhus och bröstmottagningen, där jag fick träffa en läkare som egentligen hade fullbokad väntelista, men han sa till mig:

”Jag har mycket här idag, men detta får ta den tid det tar.”

Redan samma dag sände han iväg mig på en hel del undersökningar; punktionslabb, röntgen, mammografi och ultraljud. När alla undersökningar var avklarade bad läkaren mig att hämta min man som satt och väntade i cafeterian. Han sa: ”Din man ska inte vara i cafeterian, han ska vara hos dig.” När jag sent på eftermiddagen skulle gå hem sa doktorn: ”Var inte rädd, vi ska klara det här.”

Det sätt han sa det på och det sätt han bemötte mig på gjorde mig fullständigt lugn och trygg. Det har gått sex år sen jag opererades. Jag har gått på halvårskontroller hos samma fina doktor på bröstmottagningen och jag har klarat mig utan metastaser. Min läkare har aldrig sagt ett fördömande ord till mig för att jag väntade med att söka hjälp. En gång i början frågade han mig varför jag hade väntat så länge med att söka hjälp. Jag svarade att jag inte ville tala om det och då nämnde han inte det mer.

Istället satte han vänligt och effektivt igång att hjälpa mig. Varje gång jag ska på återbesök har jag gått till honom med lugn och tillförsikt. De ord han sa till mig vid första besöket glömmer jag aldrig. Jag är övertygad om att det bemötande man får då man blir sjuk och söker hjälp är av stor betydelse för tillfrisknandet.
Hazel, 80 år, pensionär, Stockholm

Lyssna till Vi ska klara det här