Google Translate
Skriv ut

Lussekatter gör gott i själen

Postat den 18 februari, 2011 Vård En (1) kommentar

Året var 1988, jag arbetade inom hemtjänsten i staden där jag då bodde. Adventsljusstakarna lyste så fint i alla fönster. Vi som arbetade inom hemtjänsten samlades varje dag i en gemensam grupplokal där man lade upp en strategi för dagens arbete. Så gjorde vi även denna dag. På min ”lott” föll det att städa hemma hos en 85-årig kvinna. Det anvisades noga av gruppledaren vad jag hade för specifika arbetsuppgifter hos kvinnan och därefter styrde jag min cykel mot mitt mål.

Eftersom kvinnans man hade avlidit för flera år sedan bodde hon ensam i sin villa. Redan från första stund kände jag att det var något som hon ville säga mig och ju mer tid vi tillbringade tillsammans denna dag, desto mer kände jag detta. Till slut tog hon mod till sig och frågade:

”Jag undrar om du kunde hjälpa mig att baka lussekatter, jag skulle så gärna vilja känna doften sprida sig i huset och nästan bli som förr när jag kunde baka själv. Jag vet ju att det inte är därför du är här, för att baka menar jag, men det skulle vara så gott. Jag har ju blivit så orkeslös att jag inte klarar alla moment i bakningen längre.”

Efter en snabb blick på klockan konstaterade jag att vi faktiskt skulle hinna att både städa och baka och så fick det bli. Efter städningen satte lussekattsbakningen igång. Kvinnan var delaktig med det hon kunde och orkade och jag upplevde att detta skänkte henne en stor glädje och tillfredsställelse. Mitt under bakningen kom hennes matdistribution, som levererades av en vikarie från min egen hemtjänstgrupp.

Genast och inför den gamla kvinnan började hon tillrättavisa mig och undrade hur det kom sig att jag bakade och krävde en förklaring. När matbudet gått var kvinnan ångerfull och tyckte att hon hade åsamkat att jag ’fått ovett’. Jag försäkrade henne att det inte alls var så och vi fullföljde bakningen med gott resultat, halva köksbordet var fullt med varma, gyllenbruna och härligt doftande lussekatter. Kvinnan bjöd in mig och mina två barn på luciakaffe hemma hos henne privat några dagar senare.

När den 13 december kom stod jag och mina barn, en pojke och en flicka, på kvinnans trappa. Mörkret hade hunnit falla när vi ringde på dörren och vi möttes av kvinnans döttrar som hon också hade bjudit. De var så tacksamma över lussebaket och berättade att deras mamma hade blivit så glad för det. Dagen till ära hade kvinnan tagit fram sitt finaste kaffeporslin och dukat med sin bästa vita linneduk, tänt ljus på bordet och saffransdoften kändes direkt när ytterdörren öppnades. Det blev en kväll i genuin gemenskap, en kväll som jag med jämna mellanrum tänker på.

Vad har då denna upplevelse givit mig? Den har visat mig hur viktigt det är att vi inom vården är lyhörda och flexibla inför de människor vi möter. Ingen är den andra lik. Olika behov uppdagas, både uttalade och outtalade. Det är lika viktigt att vi bemöter alla utifrån just deras specifika situation och inte efter några givna ’mallar’.
Helene, 41 år, leg. sjuksköterska, Skultuna




1 kommentar

  1. Bobbie
    2011-11-23

    You put the lime in the coconut and drink the arictle up.


Lämna en kommentar

Skriv in ditt namn, e-post och hemsida nedan eller logga in via Facebook.




Prenumerera på vårt nyhetsbrev



Ny vårdbok! Du kan göra skillnad

Ny vårdbok! Lärorikt om bemötande i vården. Boken "Du kan göra skillnad" har sin grund i forskningsprojektet Betydelsefulla möten i vården. Tre forskare har i sin forskning valt att fokusera på det positiva perspektivet av bemötande i vården.

Vad är det som gör skillnad? Läs och lär →



Betydelsefulla möten – våra älskade djur!

Har du ett eller flera betydelsefulla möten med djur som du vill berätta om? Just nu samlar vi på berättelser till vår nästa bok. Vill du vara med? Berätta här!

Betydelsefulla Möten Magasin →


Berätta själv!

Har du varit med om ett betydelsefullt möte som du vill berätta om? Berätta här!

Gör det här →