Hade jag trott på en Gud, hade jag också trott att min magister, Kurt Heidenfors i Hökarängens folkskola, var gudasänd. Att han var rättvisans apostel det förstod jag snart. Han suddade nästan helt bort minnet av tidigare orättvisa och dömande lärare. Magistern uppmuntrade oss och fick oss att tro att vi kunde mer än vi trodde oss om. Han tog fram varje barns begåvning och talang. Betygen steg i takt med det ökade självförtroendet. Ingen favoriserades för ”bättre” bakgrund eller familjeförhållanden.
Tyvärr stannade Kurt hos oss bara i en termin. En alldeles för kort stund, men ändå tillräckligt för att förändra mitt liv och uppfattningen om min egen förmåga.
Kurt hade sagt att jag var duktig och att jag kunde. Insikten om det och mitt nyvunna mod, kunde ingen någonsin ta ifrån mig. Under åren som gått har jag då och då, sökt lite på måfå efter honom. Inte för att ta kontakt, utan mer för att få det bekräftat att han fortfarande var en verklig person.
Mitt planlösa letande gav inget resultat, men så en dag i slutet av juni 1997 fick jag syn på en artikel som handlade om vård i hemmet i livets slutskede. Och där var min magister. Med slangar och syrgas. Det tog åtskilliga dagar innan jag hade samlat mig så pass att jag kunde ringa honom. Han svarade själv. Efter nästan 50 år kunde han naturligtvis inte minnas mig, men han bjöd mig att komma på besök.
Den 10 juli återsåg jag min lärare. Han var döende i lungemfysem. Det blev en märklig upplevelse. Kurt låg under ett äppelträd i sin trädgård. Fåglarnas sång blandade sig med det väsande ljudet från syrgasutrustningen. Fastän han var svårt märkt av sjukdomen kände jag ändå igen hans varma bruna ögon. Vi pratade minnen och jag visade betyg och fotografi er från min lyckliga tid. Jag hann träffa honom ytterligare en gång till.
Tre veckor efter vårt första möte var han död. Begravningsceremonin hölls under äppelträden i hans och hans hustrus trädgård. Min magister var borta, men jag hann berätta för honom vilken stor betydelse han haft i mitt liv. Kanske var han gudasänd.
Ingegerd Emanuelsdotter Andersson 59 år, säljare, Farsta
Lyssna till Insikten han gav mig kan ingen någonsin ta ifrån mig
Den här berättelsen är publicerad i boken Betydelsefulla möten – Lärare gör skillnad (utgiven 2010) där en rad politiker medverkar med inspirerande berättelser. Beställ ditt ex. av boken här: www.betydelsefulla.se/butik
Berättelsen tog vi emot i samband med vår riksomfattande efterlysning av Betydelsefulla lärare. Kampanjen genomfördes tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting.
Lämna en kommentar