Ibland upplever jag att lärare har en attityd att eleverna är barn som de skall uppfostra och lära saker. Min mattelärare i åttan, Klaus Jürgen Schmidt, hållning var däremot att vi elever, var några som han både ville och trivdes att prata med. Det kändes tydligt och jag tror att alla eleverna på Djurgårdsskolan i Eskilstuna där jag gick hade en stor respekt för honom. Klaus Jürgen är naturvetare och konstnär och en mycket engagerad medmänniska. För oss blev det ett bra avbrott i mattelektionen när Klaus Jürgen berättade en händelse från en av hans många resor. Som den gången då han var ute och tältade i en nationalpark i Kenya och elefanterna kom. Eller om skolan för döva och hörselskadade som han besökt.
För Klaus Jürgen fanns det alltid många andra som behöver vår hjälp och vi var nog ganska många som blev engagerade tack vare hans fantastiska berättelser från de fattiga länderna. Jag blev det i alla fall.