I tio års tid åkte jag in och ut från sjukhuset – alltid med väldigt mycket mediciner med mig hem. Men en dag fick jag chans att komma till en liten avdelning och där brydde sig personalen om mig, de såg mig som jag var och jag fick hjälp.
Tillsammans med mig gjorde personalen en vårdplan som även nära anhöriga och mina nära vänner var inblandade i. Jag fick träffa en väldigt bra läkare och vårdpersonal. Personalen hjälpte mig att bygga upp ett nätverk. Idag har jag fortfarande kontakt med avdelningen. Jag har ett ganska stort nätverk som ger mig stöd, jag går på lite olika kurser och håller på att ta körkort.
Karin, 34 år, studerande, Gnesta
2011-12-06
Wow, this is in every respect what I neeedd to know.