Birgitta var tjejen som var populär och framåt. Jag, däremot, var den lilla blyga och rädda typen. Ändå var det vi två som höll ihop. Det var i början på 50-talet och vi gick i en liten skola på landet. På den tiden gick vi i skolan på lördagar och hade den dagen ”roliga timmen”. Det var en timme då… Läs vidare →

Läs vidare …

För ungefär tio år sedan, på trettondagsaftons natt, inträffade någonting mycket annorlunda som med tiden kom att förändra mitt liv i grunden. Det hände under en period då jag levde ett hektiskt och jobbigt liv. Jag var mitt uppe i en skilsmässa som slet väldigt på mina krafter och de glada stunderna var få. Den här natten sov jag ensam… Läs vidare →

Läs vidare …

Du kom farande med din tidningsväska över axeln, på en blå cykel och din vita kalufs blåste i vinden. Du var söndagsförsäljare och du var tio år. Du bodde inte alls i samma kvarter som jag. Men vi lärde känna varandra och de flesta söndagar, då du hade sålt alla dina tidningar, stannade du kvar och spelade fotboll med oss… Läs vidare →

Läs vidare …

Om och om igen fick jag ångest för att jag hade lämnat min bror på hans dödsbädd. Jag hade följt hans kamp mot cancern, dag för dag. Jag hade funnits vid hans sida, vid hans sjukbädd. Men så lämnade jag honom i några dagar för att hämta kraft och komma tillbaka till honom på sjukhuset. När jag åkte ifrån honom… Läs vidare →

Läs vidare …

D et var en vinterdag för många år sedan. Jag hade varit på storköpet och gick med barnvagnen. Det var inte helt lätt eftersom det var snöslask på marken som var utan dess like. När jag rundade ett hörn stod en bil parkerad tätt intill husväggen. Den stod helt galet och jag kunde inte passera med barnvagnen utan att gå… Läs vidare →

Läs vidare …

Att gå på restaurang som cp-skadad är ofta detsamma som att möta människors fördomar. En gång hamnade jag nära två kvinnor som började prata på engelska om mig. De anade inte att jag förstod vartenda ord de sa. De var överens om att såna som jag inte borde få vara ensamma ute, utan ledsagare. Att få höra sånt gör förstås… Läs vidare →

Läs vidare …

I början av 70-talet träffade jag Elly, en holländsk kvinna som alltid var glad. Vi bodde i ett litet samhälle som inte förändrades i särskilt hög takt. Många av invånarna hade bott där i hela sina liv och i en del hem såg det ut som om tiden stått stilla. När Elly kom var hon som en frisk vårfläkt. Hon… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag var nyskild och helt ensam med två småbarn och en urusel ekonomi. Bilen krånglade och allting i hemmet verkade gå sönder. Som tur var kunde jag med jämna mellanrum beklaga mig för min arbetskamrat och goda vän, Yvonne Bergström. Hon är en god lyssnare och kände verkligen med mig. När vårt arbete bjöd på julbord hände någonting som jag… Läs vidare →

Läs vidare …

Min son var tre år och söt som en liten ängel. Vi hade just varit på salong och klippt honom och var på väg till bilen. Bilen stod på en takparkering och för att komma dit var vi tvungna att passera ett utrymme i en trapphall. Just där brukade några av stadens så kallade ”A-lagare” värma sig under den kalla… Läs vidare →

Läs vidare …

I den skola jag gick på 1940-talet fanns en pojke som gick ett fruktansvärt öde till mötes. Det började med att han fick namnet ”Allvetaren” i skolan för att han kunde svara på alla frågor han fick. Han gick i femman och några av oss som gick i sjätte klass var oerhört imponerade av honom. Varje rast samlades en stor… Läs vidare →

Läs vidare …