JAG KOMMER FRÅN en företagarfamilj. Min pappa hade ett åkeri med många anställda och som barn satt jag ofta i lastbilshytten och pratade med chaufförerna. Jag såg den frihet min pappa hade, men också hur hårt han var tvungen att arbeta. Vi hade det ganska gott ställt och reste redan då på 40-50-talet på semester. När jag var 13 år… Läs vidare →

Läs vidare …

PÅ 80-TALET ARBETADE jag som anställd producent på ett filmproduktionsbolag i Skottland. Företaget sysslade med både beställningsfilm och TV-produktioner och utan att överdriva så var jag en riktig arbetshäst som bidrog starkt till att bolaget gick runt. Jobbet passade mig perfekt och jag trivdes, ända till den dag då nya ägare köpte in sig i bolaget och började sätta allt… Läs vidare →

Läs vidare …

NÄR JAG GICK på gymnasiet mötte jag en kille som heter Pontus Olsson. Han hade alltid bäst betyg och gillade datorer. Han var en perfekt vän för jag gillade också datorer och ville ha lika bra betyg som honom. Bara genom sin närvaro påverkade han mig till att kämpa i skolan och utveckla mig till en nivå som jag kanske… Läs vidare →

Läs vidare …

NÄR MINA BARN var små satt de ofta och ritade teckningar som föreställde glada gubbar och solar. I mina ögon föreföll de vara glada och nöjda barn. Jag och hade ordnat det så att de inte gick mer än tre dagar i veckan på dagis. Vi hade hjälp av en 70-år gammal dam som hämtade dem tidigare, på torsdagarna jobbade… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag har aldrig sett mig själv som en entreprenör. Jag är uppvuxen söder om Stockholm, mina föräldrar hade fast anställning och arbetade länge på samma ställe. Jag jobbade några år som lärare och utbildade mig sedan inom HR och fick jobb som personalchef på ett företag. Det var roligt och utvecklande. Jag fick hela tiden jobba med människor och mitt… Läs vidare →

Läs vidare …

NÄR JAG VARi 10-12-årsåldern hade jag flera kompisar med föräldrar som var egna företagare. Jag blev fascinerad av dem, av vad de gjorde och av hur mycket de åstadkom på egen hand. De skapade en speciell längtan hos mig efter att själv kunna bli som dem. Särskilt minns jag Lennarts pappa Håkan Hjelmqvist. Han hade ett litet företag som sysslade… Läs vidare →

Läs vidare …

NÄR JAG VAR ung, runt 19-20 år, visste jag inte riktigt vad jag ville göra med mitt liv. Jag var med i ett rockband som lite naivt trodde att vi skulle uträtta storverk. Det blev inte så mycket av med storverken men som tur var hade jag också ett annat passionerat intresse: dataprogrammering. När jag sedan började studera på universitet… Läs vidare →

Läs vidare …

HELA MIN UPPVÄXT var fylld av respekt för överheten. Mina föräldrar var rädda för allt. Min pappa var egentligen en duktig uppfinnare, men han vågade aldrig satsa på sig själv eller investera i något. Jag tror att det är därför jag blev tvärtom. Eller så var det när jag insåg att det inte finns någon Gud och bestämde mig för… Läs vidare →

Läs vidare …

JAG ARBETADE SOM sjuksköterska inom rehabiliteringsvården. Parallellt med mitt ordinarie arbete hade jag i liten skala börjat att hyra ut överloppshus på min mans släktgård. Husen kostade pengar som de stod men jag ville se dem som en tillgång. Så mycket mer än så var det inte. Det handlade inte om någon egentlig verksamhet i ordets rätta bemärkelse. Jag hade… Läs vidare →

Läs vidare …

NÄR JAG VAR 15 år och bodde i Hudiksvall började jag jobba på ett företag som hette Kontorscenter. Jag hade det länge som extrajobb vid sidan om skolan, ända tills jag var 19 år. Ska jag vara ärlig så var det mycket arbete för ganska dålig lön, men det var också väldigt lärorikt. Min chef, Nils-Olof Franklin, som kallades Nisse,… Läs vidare →

Läs vidare …