MITT ENTREPENÖRSKAP BÖRJADE tidigt. När jag gick på mellanstadiet ville en släkting att jag skulle plocka jordgubbar och potatis åt honom. Jag hade ingen lust att plocka, men var förstås sugen på att få betalt. Redan då var jag en god organisatör så jag samlade ihop mina kompisar och gav dem arbetsuppgifter och del i lönen, men jag behöll mellanskillnaden… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag är övertygad om att man föds till entreprenör, att man har det i sig. Det märkte jag redan tidigt när jag gick i skolan. Jag brukade till exempel vinna tävlingar som gick ut på att kunna sälja mycket. Jag tyckte helt enkelt om att hålla på med det och efter skolan blev jag snabbt en mångsysslare som handlade med… Läs vidare →

Läs vidare …

Den som påverkat mig mest i mitt politiska engagemang är Olof Palme. I början av 70-talet var jag en person som ville protestera och ta ställning och det var just under den tiden som Olof Palme höll sitt berömda jultal, där han så starkt tog ställning och protesterade mot USA:s krigföring i Vietnam. Det var en stark upplevelse, eftersom han… Läs vidare →

Läs vidare …

Två händelser och min fars berättelse om hur de var tvungna att avyttra hemmanet har starkt medverkat till mitt politiska intresse. Redan som tioåring blev jag upprörd när far berättade han inte fick köpa den tomt uppe i byn Risberg som han ville ha eftersom ingen trodde att far skulle kunna betala 300 kronor som var priset. Det blev i… Läs vidare →

Läs vidare …

JAG HADE LÄNGE gått och funderat på att starta eget, men inte riktigt vågat. Jag hade en fast anställning som jag borde vara tacksam för, men det blev bara tyngre och tyngre att gå dit. Trots mitt eget krav på tacksamhet mådde jag helt enkelt dåligt. Men när en av mina bästa vänner tog livet av sig bestämde jag mig.… Läs vidare →

Läs vidare …

NÄR JAG KOM till Sverige 1987 var jag utbildad jurist, men det hjälpte inte i mitt nya hemland. Här fick jag först lov att arbeta som städerska och senare som resebyråtjänsteman. Jag ville förstås mer och läste därför på juristlinjen i Lund och 1994 tog jag examen. Men det hade jag inget för. Jag skickade minst 100 ansökningar till olika… Läs vidare →

Läs vidare …

Min mellanstadielärare hette Håkan, men han kallades aldrig något annat än Magistern. För oss elever var det tydligt att ”magistern” ville alla väl. Han visade sina känslor, kunde bli arg, ledsen, lycklig och spelade på hela färgskalan. Han uppmuntrade och entusiasmerade. Han framhöll den som var duktig, men hängde aldrig ut den som klarade sig mindre bra, på ett ojuste… Läs vidare →

Läs vidare …

NÄR JAG GICK sista året på gymnasiet läste jag kursen Ung Företagsamhet. Det var min roligaste tid under gymnasiet. Det var inspirerande, spännande och utmanande. Jag drev UF-företaget med min klasskompis Lisa Renander. Vår affärsidé var att fylla Sundsvall med meterhöga glasfiberdrakar som var sponsrade av företag och målade av konstnärer för att spegla företagens profiler. Draken är sedan stadsbranden… Läs vidare →

Läs vidare …

Ett av mina positiva minnen från skolan i slutet på 50-talet är Simon Eriksson, lärare vid Blåsutskolan i Vänersborg. Han hade en bostad i skolhuset och hade ett stort intresse för teater så till den milda grad att han tog ner stora delar av sitt bohag, soffa, bord, lampa, fåtölj och egna kläder som rekvisita i ett spännande teaterspel där… Läs vidare →

Läs vidare …

Egentligen är jag inte så intresserad av politik. Det kan låta underligt, med tanke på att jag har varit politiskt verksam sedan 1960-talet. Givetvis har jag alltid drivits av en övertygelse om att alla, efter sin förmåga, kan och bör bidra till en bra samhällsutveckling. Men det som har gjort att jag fortsatt med politiken genom alla år är att… Läs vidare →

Läs vidare …