Det började en dag när jag sneddade över Sergelstorg i Stockholm i samband med valet 1991. Där stod en mörk tjej från miljöpartiet som räckte mig en folder. Eftersom jag hade röstat på miljöpartiet i föregående val gav det mig en liten tankeställare. Det var som en signal för någonting. När valet sen hölls och miljöpartiet åkte ur riksdagen kände… Läs vidare →

Läs vidare …

Det var en vårdag i slutet på 70-talet. Jag skyndade genom Stockholm för att hinna med ett tåg till Katrineholm. Hade inget att läsa, rusade in i en bokhandel och rev åt mig första bästa pocket. En titel jag aldrig hört talas om. Skriven av någon jag inte heller hört talas om. En dryg timme senare är jag en annan… Läs vidare →

Läs vidare …

Det möte som ledde till mitt största politiska engagemang kom oväntat. Upprinnelsen var ett telefonsamtal från en av kommunens företagare, Lennart Englund, som berättade att han skulle träffa en kinesisk affärskontakt som bodde i Sverige. Lennart tyckte att jag borde vara med för att få lite intryck. Och nog gjorde mannen från Kina intryck. Han heter Wanli i och var… Läs vidare →

Läs vidare …

Den som betytt mest för att jag blev politiskt engagerad är min pappa Börje Mörk. Han var själv partipolitiskt aktiv och han hade viktiga förhållningssätt och var ideologiskt präglad av arbetarrörelsens ideal. Hemma vid matbordet fördes ofta diskussioner där pappa hade mycket bestämda åsikter om vad som var rätt och fel, rättvist och orättvist. Faktum var att han var ganska… Läs vidare →

Läs vidare …

När jag var 19 år började jag arbeta som tillskärare på textil och beklädnadsföretaget Lapidus i Borås. Bland det första jag fick höra var att ”Jobbar man här så är man med i facket”. Den där bestämda attityden störde mig först. Det var väl jag som bestämde om jag skulle vara med i facket eller inte. Det skulle ingen annan… Läs vidare →

Läs vidare …

Som nykommen flykting till Sverige var jag verkligen vilsen i tillvaron. Jag visste varken ut eller in och det var svårt att ha några förhoppningar om framtiden. Det var i början på 90-talet, mitt i en lågkonjunktur och när arbetslösheten var som värst i Sverige. Utsikterna var verkligen dystra. Efter avslutad språkutbildning behövde jag en arbetsplats som var beredd att… Läs vidare →

Läs vidare …

”Vill du komma med på ett fackligt möte?” Den frågan fick jag en gång i tiden då jag arbetade på ett forskningsinstitut. Jag blev nyfiken och bestämde mig för att gå. Jag hade en ung familj, men tänkte att ett litet fackligt engagemang inte skulle ta så mycket tid från min uppgift som far. Så jag gick på mötet och… Läs vidare →

Läs vidare …

Egentligen hade jag lämnat politiken. Orsaken till det var att jag arbetade fackligt och tyckte att det var en knepig situation att sitta på två stolar. Jag ansåg själv att jag måste välja och valde det civila yrkeslivet. Men 2002 blev jag tillfrågad av Gunilla Persson, som var ordförande i partiets valberedning i Norberg, om jag inte ville gå in… Läs vidare →

Läs vidare …

När jag gick i skolan hade jag en väldigt bestämd bild av vad killar och tjejer gjorde i livet. Det var en underförstådd och outtalad sanning som sa ungefär så här: ”Om du är tjej och vill vara cool, så skaffa dig en cool och framgångsrik kille som du kan se cool ut bredvid.” Inte ens under gymnasietiden, då jag… Läs vidare →

Läs vidare …

Som politiskt aktiv hade jag aldrig varit särskilt intresserad av ekonomi. Varje gång det delades ut handlingar hoppade jag över sidorna som beskrev ekonomi. Det fick andra hålla på med tänkte jag. Själv tyckte jag att det var alldeles för komplicerat och koncentrerade min tankekraft på de grundläggande behoven i samhället. Vård, skola, boende och så vidare, och undvek att… Läs vidare →

Läs vidare …