Länge gjorde jag som så många andra. Knöt näven i byxfickan och irriterade mig på de orättvisa skatterna. Särskilt på den där förhatliga fastighetsskatten som inte alls tog hänsyn till vilken inkomst vi husägare hade, utan bara till att vi bodde på det eftertraktade Lidingö. En dag satt jag och talade med en man som jag kände mycket väl. Jag… Läs vidare →

Läs vidare …

Det var med andan i halsen jag kom till lunchmötet. Mannen som jag skulle träffa satt redan där och väntade. Det kändes lite pinsamt, men han avdramatiserade snabbt min sena ankomst och förvandlade mötet till en oförglömlig stund. Jag har aldrig träffat någon som Sture Linnér. När jag satte mig mittemot den 90-årige mannen på restaurangen var det han som… Läs vidare →

Läs vidare …

Det var idrotten som förde mig till politiken. Det började med att jag var en engagerad förälder i den lokala fotbollsklubben och hade tagit på mig styrelsearbete. Jag minns hur vi i styrelsen ofta satt och gnällde över den dåliga bidragssituationen. Klubben drev en fotbollsanläggning i egen regi, med hjälp av kommunala driftsbidrag. Men det var ett bidrag som inte… Läs vidare →

Läs vidare …

Det var min farfar Claes Brunander som formade mycket av mina politiska åsikter. Han var en av pionjärerna som startade Bondeförbundet (senare Centerpartiet). Jag minns honom för hans okuvliga engagemang för människor som levde på landsbygden under små omständigheter. Svaret han fick minns jag lika klart idag som när jag hörde det sägas 1945. På den tiden var de flesta… Läs vidare →

Läs vidare …

”Hur kan det vara en besparing att människor blir arbetslösa och socialbidragstagare?” Jag bodde tillsammans med min familj i en bostadsrätt i stadsdelen Bergsjön i Göteborg. Riksbanken hade höjt räntan med 500 procent. Det var kris och därefter beslöt regeringen om en budgetsanering som innebar att bostadssubventioner till nyproducerade fastigheter snabbt avvecklades. Det slog hårt mot alla nyproducerade hus och… Läs vidare →

Läs vidare …

Så här i efterhand inser jag hur mycket min mammas politiska engagemang och pappas stöd har betytt för mig. Redan som liten fick jag följa med mamma Sylvia på stämmor där Torbjörn Fälldin talade. Samma år som jag fyllde åtta var jag med och förberedde en kärnkraftsdemonstration genom att måla plakat och öva ramsor. I allt jag fick vara med… Läs vidare →

Läs vidare …

Arne Karlsson var gift med min mammas syster Doris. De var jordbrukarpar i Rödbo, Kungälv och så småningom skull Arne bli kommunalråd för centerpartiet. Men innan det, när jag var tonåring cyklade jag ofta till dem från Göteborg där jag växte upp. Paret Karlsson hade ännu inte fått några barn så när jag kom dit betraktade de mig som en… Läs vidare →

Läs vidare …

De betydelsefulla möten som ledde mig in i politiken består av en rad små slumpartade aha-upplevelser snarare än något enskilt, medvetet sakintresse. Mellan 14-18 års ålder bodde jag till exempel med min familj utomlands och intresset för den svenska politiken var obefintligt. Men en gång fick jag frågan av en amerikan om hur jag ställde mig till att mitt hemland… Läs vidare →

Läs vidare …

Min ”karriär” som politiker började vid 62 års ålder. Ända sedan ungdomen hade jag egentligen haft klart för mig att aldrig ägna mig åt politik. Den inställningen hade följt med mig långt in i vuxen ålder och cementerades efter 30 års arbete i landstingsvärlden. Under den tiden skapade jag mig en bild av att politiker fattade ideologiska beslut utan att… Läs vidare →

Läs vidare …

Konsten att vara politiker är konsten att inte ge upp. En person som jag aldrig träffat fysiskt men som betytt mycket för mitt sätt att tänka politik hette William Wilberforce. Han var en engelsk parlamentariker som levde och verkade under 1700- och 1800-talet och blev berömd för sin kamp mot slaveriet. Det var inte bara det att William Wilberforce arbetade… Läs vidare →

Läs vidare …