I slutet av 40-talet var jag sju år och började på Matteusskolan i Norrköping. Vad jag minns mest av allt är att min lärarinna i första klass såg mig. I hennes ögon fanns det alla barn längtar efter – kärlek. Hon lyckades göra det osynliga barnet synligt. Jag kom från ett hem där det inte var så vanligt att man… Läs vidare →

Läs vidare …

Britta Flodin blev min språngbräda till fortsatta studier. Jag hade henne som min klassföreståndare i mellanstadiet på Centralskolan i Skinnskatteberg och hon blev mitt stora stöd. Jag kände alltid att hon tyckte mycket om oss elever. Alla i hennes klass blev sedda som de var och sammanhållningen i klassen var stor. Än i dag, trots att det gått över 40… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag har alltid haft väldigt höga krav på mig själv om att allt jag gör ska vara väldigt bra, vilket ofta skapar ångest inför skolarbetet. Jag vill verkligen visa att jag kan och det är krävande. Min lärarinna, Lisbeth Alldén på Komvux i Norrköping, var en sann människovän och jag kände verkligen att hon ville ställa upp för alla. Det… Läs vidare →

Läs vidare …

Magister Yngve Brolin, som jag hade på Klockargården Västa på Lidingö under två år i mitten av 50-talet har varit den mest betydelsefulla läraren för mig. Magistern, som var vegetarian och hade ett knippe morötter på cykelstången, öppnade upp skolan med alla sina resurser för oss, också på kvällar och helger. Allehanda projekt, teaterföreställningar, installationer, föredrag, studiebesök, resor och utställningar… Läs vidare →

Läs vidare …

Som barn kände jag mig ofta annorlunda och som att ingen förstod mig. Men när jag började sexan och fick Ulla Gunnarsson som klassföreståndare vände det. Jag kände att hon förstod mig på ett sätt som de andra lärarna inte gjort. Lektionerna var alltid spännande och lärorika. Ulla berättade allt så klart och tydligt. Hon såg alla elevernas olikheter och… Läs vidare →

Läs vidare …

Min mellanstadielärare hette Håkan, men han kallades aldrig något annat än Magistern. För oss elever var det tydligt att Magistern ville alla väl. Han visade sina känslor, kunde bli arg, ledsen, lycklig och spelade på hela färgskalan. Han uppmuntrade och entusiasmerade. Han framhöll den som var duktig, men hängde aldrig ut den som klarade sig mindre bra på ett ojuste… Läs vidare →

Läs vidare …

I slutet av 60-talet när jag gick i lågstadiet på Hedåsskolan i Sandviken mötte jag min allra viktigaste lärare, Gunilla Lantz. Jag minns att jag beundrade henne oerhört. För mig var Gunilla en gudomlig varelse, en snäll och vacker fe som kunde allt. Men Gunilla var inte bara gudomlig, hon var också rättvis. Alla i klassen fick komma till tals,… Läs vidare →

Läs vidare …

Min lärare i trean, Agneta Johansson på Ålgryteskolan i Stockholm, var en mycket energisk och entusiastisk typ – även med en så stökig klass som den jag gick i. Det var på 60-talet och folk från hela Sverige flyttade in i miljonprogrammets lägenheter. Hur som helst så gjorde hon mycket, det ritades, gjordes julbonader och det lästes en hel massa.… Läs vidare →

Läs vidare …

I mitten av 70-talet gick jag i Råsundaskolan i Solna. Vår musiklärare Ola Sahlin hade under några lektioner haft en genomgång om hur noter används med notvärden, pauser med mera. Ola skrev upp ett visst antal helnoter, halvnoter och pauser på tavlan och vi elever fick varsitt notpapper. Uppgiften var att hitta på en egen melodi och skriva ned den.… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag gick i skolan i Kristianstad där jag började i första klass 1959. Under mina första år i skolan gick jag snällt och lydigt dit varje dag utan att egentligen begripa varför. Att man skulle lära sig läsa, skriva och räkna på ett mekaniskt sätt kunde jag nog förstå, men inte mer. Inte allt det, som är så viktigt med… Läs vidare →

Läs vidare …