Lärare har alltid betytt mycket för mig. Ibland så mycket att jag undrat vad jag skulle göra om de inte hade funnits. Jag upplever att det finns två olika sorters lärare. De som inte vill att deras elever ska komma för nära dem. De verkar liksom rädda för att skapa en personlig relation till sina elever. Den andra sorten är… Läs vidare →

Läs vidare …

Vi kallade honom alltid ”Majjen”, men han heter egentligen Nils Eriksson och han var min lärare under mellanstadietiden i mitten av 70-talet när jag gick på Ekebäcksskolan i Västra Frölunda. ”Majjen” var 27 år och skulle ha sin första egna riktiga klass. Med sin röda skepparkrans och sin stockholmsdialekt hälsade han oss välkomna och gav oss som läxa att ta… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag minns tiden i mellanstadiet på Norsjöcentralskola med glädje, mycket tack vare Sibylla Lycksell. Jag är född och uppvuxen i Norsjö och talade en mycket utpräglad och speciell dialekt. Trots att det i slutet av 70-talet egentligen inte var riktigt ”rumsrent” att tala som jag gjorde accepterade min lärarinna i mellanstadiet min dialekt. Hon ansåg att jag ändå utvecklade svenskan… Läs vidare →

Läs vidare …

På Kyrkskolan i Hässleholm fann jag som 11-åring tryggheten i tillvaron. Tack vare Allan Eriksson, min mellanstadielärare, började en liten grabb att växa och tro på sig själv under det året. Allan såg de starka sidorna hos mig och i hans klassrum fann jag trygghet i tillvaron och kunde kompensera en otrygg barndom. Allan fick mig att förstå hur viktigt… Läs vidare →

Läs vidare …

Varje dag var det likadant. Efter skolans slut fick alla eleverna en stor kram av vår lärarinna, Sigbritt Frykman. Året var 1987 och vi gick på Kikeboskolan i Oskarshamn. Sigbritt hade många goda sidor, bland annat stod hon för tryggheten i skolan. Och det bara genom att finnas där. Hon var väldigt duktig att berätta på ett sätt som gjorde… Läs vidare →

Läs vidare …

Min skolfröken, Gertrud Wessel på folkskolan i Åmål, var väldigt speciell. Hon hade elefantiasis eller någon liknande sjukdom och var stor som ett berg. Gertrud var alltid vänlig, men mycket bestämd och jag älskade henne oerhört. Vi elever kände alltid intuitivt att hon tyckte om oss. Jag tyckte att det var väldigt roligt att gå i skolan och jag hade… Läs vidare →

Läs vidare …

Från och med 10 års ålder och fram till att jag gick ut skolan hade jag Margareta Gussing som lärare i svenska, engelska och religion på den kommunala flickskolan i Ystad. Som elev uppfattade jag att Margareta alltid hade tid för oss. Hon lyssnade, brydde sig och var mycket engagerad. Samtidigt var hon sträng, krävande, berömmande och rättvis. Det var… Läs vidare →

Läs vidare …

Min latinlärare i början på 70-talet, Elsa Hörling, uppfyllde med råge alla krav man kan ställa på en fullständigt lysande lärare. Hon kunde sitt ämne på ett så övertygande sätt att vi hade en absolut tveklös respekt för henne. Elsa fick oss att känna oss vuxna genom att behandla oss som vuxna. Genom att själv ha ett brinnande intresse fick… Läs vidare →

Läs vidare …

Vid 22 års ålder kom jag in på Hvilans Folkhögskola i Åkarp mellan Lund och Malmö där jag skulle läsa in mina gymnasiebetyg. Det blev tre underbara år, de tre bästa i mitt liv. Goda lärare, trevlig miljö och ett fantastiskt kamratskap med inriktning mot den personliga examen, men också en inriktning att ALLA skulle klara det, inte bara jag.… Läs vidare →

Läs vidare …

Vi gick i skolan sex dagar i veckan på den tiden. Stilen på de flesta lärare var stentuff och auktoritär. Min lärare, Inge Lifvendahl, på Enskedefältets folkskola i Stockholm var inget undantag. Inge var tydlig med att han krävde att vi skulle ställa upp och kämpa för att lära oss. Hans regler skulle följas. Jag minns en gång när Inge… Läs vidare →

Läs vidare …