Björn Bolling var läraren som alla i Aspuddens skola i Stockholm hade respekt för. I alla fall när jag gick där i början av 60-talet. Kön i matsalen var alltid i upplösning utom när han kom förbi. Då blev det snabbt lugnt och tyst. Björn undervisade i idrott och han var alltid strukturerad, kunnig och tydlig. Sa Björn något så… Läs vidare →

Läs vidare …

Min lärare i svenska och tyska på högstadiet i mitten på 70- talet, Ulla Helgesson på Sofi edalskolan i Valbo, lärde oss att jobba självständigt, att själva planera vårt arbete och föra anteckningar över vad vi skulle göra och hur det hade gått. Med Ulla som lärare kände jag alltid att mina tankar och idéer var viktiga. Jag blev behandlad… Läs vidare →

Läs vidare …

När jag var omkring 20 år steg en dag lektor Hjalmar Sellberg in i mitt liv. Jag studerade vid Västerås Allmänna läroverk på den Allmänna linjens språkliga gren och fram till den dagen hade jag läst pliktskyldigast för att åtminstone försöka klara studentexamen. Skolintresset var med andra ord minimalt. Hjalmar var småväxt, akademiskt sakligt torr, men med en studentikos glimt… Läs vidare →

Läs vidare …

Från mitt tredje läsår upp till nionde klass hade jag en och samma lärare, Wivi Carlberg. Platsen var Majorna i Göteborg och många av oss elever kom från barnrikehusen runt Sannaskolan. Vår fröken älskade att öppna klassrumsfönstret ut mot baksidan där tuppen gol och hönorna kacklade. Framsidan vätte mot Karl Johansgatan som på grund av närheten till spårvagnshallarna alltid var… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag var elev på seminariets övningsskola, alltså inte en lärare under utbildning, utan elev som de blivande lärarna övade sig på. Jag var allmänt ointresserad av skolarbetet och visade nog upp en allmänt likgiltig attityd för det mesta. En av våra lärare, Hallongren, var dock en entusiast och en dag utbrast han i förtvivlan över min likgiltighet: ”Per, inser du… Läs vidare →

Läs vidare …

I dag läser jag femte året på universitetet i Göteborg, men min lärare från högstadiet glömmer jag aldrig! Helge Rudling var en lärare som lyckades vara både vän och auktoritet. Han gjorde allt för att alla skulle trivas och för att på så sätt lägga grunden till lärandet. Han svetsade samman klassen genom aktiviteter utanför skolan. Vi var ofta hos… Läs vidare →

Läs vidare …

Drömmen om att bli skådespelare väcktes så smått på lektionerna redan i mellanstadiet på Fagervallsskolan i Östersund. Min lärarinna i svenska, Eivor Jönsson, insåg snabbt att jag och några kompisar inte var så glada i att plugga svenska. Istället för att gnuggas i grammatikens snårskog fick vi skriva och spela egna pjäser i skolans aula. Just då tänkte jag inte… Läs vidare →

Läs vidare …

Min lärare, Ethel Rutensköld, på Botvidsgymnasiet delade alltid med sig av sina arbetslivserfarenheter och kunskaper. På hennes lektioner gavs inga pekpinnar, utan vi fick själva tänka och använda det som kom fram. Hon gav oss fria tyglar, inga mallar som skulle följas. Hon var aldrig rädd för att sticka ut och stod alltid på elevernas sida. Ethel har fått mig… Läs vidare →

Läs vidare …

När jag gick i högstadiet hade jag en av världens underbaraste lärare, Marie Aronsson, på Altorpskolan i Herrljunga. Hon är lärare i ämnena SO, svenska och engelska och hon var även min klassföreståndare. Det som var en stor fördel var att hon var väldigt ung. Trots att hon var nyutbildad och oerfaren samt att vi var hennes första klass var… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag växte upp i ett litet samhälle utanför Hudiksvall och var ett ”barn i riskzonen” med en mamma som var alkoholist (periodare) och en pappa som drack sig full varje helg. Under högstadieåren bodde jag med min pappa och hans nya kvinna som hade två barn. Det ena barnet var också en flicka som var jämngammal med mig så vi… Läs vidare →

Läs vidare …