I mitt arbete som aktivitetssamordnare inom äldreomsorgen i Köpings kommun kom jag för några år sedan i kontakt med Elna som var 83 år och bodde på ett gruppboende. När vi möttes förstod jag att Elna som satt i rullstol drömde om att få flyga utomlands under året. Jag tog fasta på hennes dröm och hämtade broschyrer, kontrollerade handikappvänliga resmål… Läs vidare →

Läs vidare …

I början av 80-talet arbetade jag som undersköterska i hemsjukvården i Mellansverige. Tidigare hade jag mest arbetat inom slutenvården. Att komma till hemsjukvården var något helt nytt och här hittade jag många vardagshjältar. En av dem var en hustru som vårdade sin sjuke man. Hon var mild och god både mot honom och mot mig som kom för att försöka… Läs vidare →

Läs vidare …

Just då fanns det bara gråt. Det var precis som att trycka på en knapp och jag kunde gråta i en hel timme eller två. Jag tror att en depression skiljer sig ganska mycket åt beroende på vad man är för typ av människa. För min del kändes det som att sitta i ett mörkt hål, ungefär som på botten… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag vikarierade som underläkare på kvinnokliniken i Falun på 1970-talet. Under ett jourpass fick jag skriva in en ung kvinna som skulle göra en abort dagen därpå. Orsaken till aborten var att hon hade ett kraftigt graviditetsillamående som hade varit omöjligt att behandla på det lilla sjukhuset i hennes kommun. Att aborten skulle ske i Falun berodde på att det gått… Läs vidare →

Läs vidare …

Redan som nyexaminerad ambulanssjuksköterska blev jag, på den ort jag då jobbade, utarmad till en mycket allvarlig trafikolycka. När jag och min kollega kom fram till olycksplatsen såg vi att det rörde sig om en frontalkrock. Jag såg två döda personer och fick veta, av redan anländ ambulanspersonal, att bara en person var vid liv, en liten pojke i skolåldern.… Läs vidare →

Läs vidare …