Vi gick i skolan sex dagar i veckan på den tiden. Stilen på de flesta lärare var stentuff och auktoritär. Min lärare, Inge Lifvendahl, på Enskedefältets folkskola i Stockholm var inget undantag.

Inge var tydlig med att han krävde att vi skulle ställa upp och kämpa för att lära oss. Hans regler skulle följas. Jag minns en gång när Inge rullade in tuggummi i håret på en elev efter att han upptäckt att han tuggat tuggummi under lektionstid.

Men samtidigt som Inge var oerhört tuff, var han glädjen och kärleken personifierad. När vi skulle ha prov kom han ofta till skolan med sitt dragspel, en hel hink pepparkakor och en back läsk som han ställde intill katedern. Då visste vi elever att det skulle bli fest efter provet. När vi var färdiga knuffade vi undan alla bänkar och stolar i klassrummet och Inge tog fram sitt dragspel. Vi dansade, åt pepparkakor och drack läsk.

Många år efter att jag lämnat skolan fick jag höra att Inge låg svårt sjuk på Norrtälje sjukhus. Den här gången var det min tur att bjuda tillbaka. Jag tog min gitarr under armen och for dit och sjöng för honom. Det blev ett härligt möte. För mig bevisade Inge att barn tycker om lite hårdare nypor kombinerat med mycket kärlek. Inge gav båda delarna.

Lasse Berghagen 66 år, musiker/programledare, Stockholm

Den här berättelsen är publicerad i boken Betydelsefulla möten – Lärare gör skillnad (utgiven 2010) där en rad politiker medverkar med inspirerande berättelser. Beställ ditt ex. av boken här: www.betydelsefulla.se/butik
Berättelsen tog vi emot i samband med vår riksomfattande efterlysning av Betydelsefulla lärare. Kampanjen genomfördes tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting.

Du kanske också gillar:

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *