Om och om igen fick jag ångest för att jag hade lämnat min bror på hans dödsbädd. Jag hade följt hans kamp mot cancern, dag för dag. Jag hade funnits vid hans sida, vid hans sjukbädd. Men så lämnade jag honom i några dagar för att hämta kraft och komma tillbaka till honom på sjukhuset. När jag åkte ifrån honom ”stängde han av”. Han gick inte att nå. Två dagar senare gick han bort. Jag har anklagat mig själv för att jag åkte iväg. Hade jag stannat så kanske han hade orkat lite till, tänkte jag. Den tanken gnagde mig i några år efter min brors bortgång. Den ville inte släppa mig fri.

Det som avgjorde att jag inte för evigt skulle fastna i en känsla av att ha svikit, var när jag träffade min före detta pojkvän Jörgen. Jag berättade för honom om min ångest över att ha övergett min bror.

Jörgen tittade på mig och sa:

”Han kanske behövde den tiden utan din närvaro för att komma till ro med att han höll på att lämna jordelivet.”

Tack vare de orden kunde jag släppa min ångest och gå vidare!
LENITA EKBERG 35 ÅR FÖRSKOLELÄRARE & VERKSAMHETSLEDARE LULEÅ

Den här berättelsen är publicerad i boken Presentboken Du är betydelsefull där du hittar en rad inspirerande berättelser. Beställ ditt ex. av boken här: www.betydelsefulla.se/butik