Det är frågorna som kom nära mig som öppnade mina ögon. Det som angick min och mina närståendes verklighet var det som i grunden skapade mitt politiska engagemang.

Intresset väcktes 1976, när jag studerade första året på gymnasiet.  Just vid den tiden var debatten om betyg i skolan intensiv. Redan då var jag positivt inställd till betyg och ansåg att betyg var ett viktigt och naturligt inslag i skolan. Frågan engagerade till att jag började läsa de olika ungdomsförbundens valprogram. Jag blev också en ivrig utfrågare varje gång partipolitiska företrädare besökte skolan. Det dröjde inte länge tills jag upptäckte att moderaterna var det enda parti som var positivt inställt till betyg i skolan.

Jag kände stor glädje och nyfikenhet i samma ögonblick som jag verkligen tog politisk ställning och känner det än idag.

Så jag gick med i MUF, men av olika anledningar var jag oengagerad under många år. Gnistan tändes åter 1990. När jag blev mamma började jag över vilket samhälle jag ville att mina barn skulle växa upp i. Jag drog mig till minnes mina första trevande upplevelser från gymnasiet och gjorde på samma sätt igen. Bläddrade igenom information om de olika partierna och blev snabbt på det klara med att Moderaternas värderingar stämde överens med mina.

När jag engagerade mig den här gången gjorde jag det på allvar. Några tuffa år följde där jag kombinerade yrkesarbete med studier, politiska uppdrag och små barn. Genom att min make och jag är lika engagerade i familjen gick ekvationen ihop.

Jag kände stor glädje och nyfikenhet i samma ögonblick som jag verkligen tog politisk ställning och känner det än idag. Framför allt betyder ställningstagandet att jag tar aktiv plats i samhällsdebatten och driver frågor om hur vårt gemensamma samhälle ska utvecklas. Min övertygelse är att det är bättre att själv vara engagerad än att passivt stå på åskådarläktaren.
Margareta Cederfelt (M) Riksdagsledamot/leg. sjuksköterska och fil. mag. socialvetenskap, Hägersten, Stockholm