När jag gick i högstadiet hade jag en av världens underbaraste lärare, Marie Aronsson, på Altorpskolan i Herrljunga. Hon är lärare i ämnena SO, svenska och engelska och hon var även min klassföreståndare. Det som var en stor fördel var att hon var väldigt ung. Trots att hon var nyutbildad och oerfaren samt att vi var hennes första klass var hon bättre än alla andra lärare jag har haft.

Visst, hon var noga med läxor och så, men hon var nästan alltid glad och positiv.

Hon är en av de få lärare som jag vet att mina kompisar, både från min gamla klass och andra klasser, har och hade respekt för. Visst förekom det skolk och kvarsittning, men sällan i Maries ämnen. En av anledningarna till att i alla fall jag hade respekt för henne, var att hon även visade respekt för oss. Vi fick vara med och ta beslut och påverka undervisningen mer än i andra ämnen. Hon lärde även ut på ett bra och roligt sätt. Samtidigt som vi aktivt fick delta och leta upp väldigt mycket information själva.

Jag kände även att Marie inte bara var en lärare. Att säga att hon var en kompis är nog att överdriva, man snackade ju inte med henne som man gjorde med sina kompisar. Men hon var mer än en lärare. Hon såg när man var nere och hon frågade då hur man mådde och visade att hon brydde sig. Hon var också en lärare man hade förtroende för. Man visste att skrev man något i en uppsats så skulle det inte spridas vidare. Hon frågade även alltid eleven i fråga innan hon visade upp något eleven gjort inför klassen. Jag kände att hon respekterade min personliga integritet.

Marie talade alltid väl om oss elever inför andra. Det var sällan hon hade anledning att vara besviken på oss och när hon hade det visade hon verkligen att hon var det. Ingen i klassen ville göra henne besviken och om man visste att man var skyldig skämdes man rejält. Jag fick alltid positiva kickar av Marie, hon peppade mig när jag var för trött för att orka jobba och hon uppmuntrade oss till att göra saker vi ville göra.

Innan vi fick Marie som lärare kände jag mig verkligen omotiverad och jag satsade inte särskilt mycket på skolan. När Marie kom tänkte jag bara att nu kommer ännu en tråkig lärare. Men det märktes direkt att hon var annorlunda. Hon fick mig att bli motiverad och att satsa på skolan, i alla fall till en viss del. Detta gjorde att jag gick ur 9: an med utmärkta betyg och att jag lätt kunde komma in på det program jag ville gå.

Jag vet inte hur det hade blivit om jag hade haft en annan lärare istället. Kanske hade jag fått lika bra betyg, kanske hade skolan gått helt åt skogen! Det vet jag inte, det enda jag vet är att jag nu har en bra framtid framför mig och att jag har möjlighet att göra allt jag vill!

Maria Sjöberg 25 år, student, Ljung

Den här berättelsen är publicerad i boken Betydelsefulla möten – Lärare gör skillnad (utgiven 2010) där en rad politiker medverkar med inspirerande berättelser. Beställ ditt ex. av boken här: www.betydelsefulla.se/butik
Berättelsen tog vi emot i samband med vår riksomfattande efterlysning av Betydelsefulla lärare. Kampanjen genomfördes tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting.