Det var i pingisskolan på Ljungfälleskolan i Växjö som jag fick Carl-Erik Wretman som tränare. Han var redan då i 75-årsåldern, men brann för oss barn. Han var lugn, rättvis och bestämd.

Man kunde alltid lita på honom. Han lärde mig att alltid göra mitt bästa. Oavsett om jag mötte en svår motståndare, eller om jag spelade i ett lag med spelare jag inte riktigt tyckte om, så skulle jag göra det bästa av situationen.

Jag smittades av hans entusiasm och blev själv tränare och ledare när jag var 16 år. Sedan dess har jag försökt återge Carl-Eriks engagemang och positiva energi till mina adepter. Jag är noga med att vara glad och att alltid uppmärksamma varje enskild spelare någon gång under träningspassen.

För cirka sju år sedan ringde min bästa vän Ronnie Svensson och sa att Carl-Erik dött av en hjärtinfarkt, mitt under en pingismatch. Det hände under BTK Frejs tävling Julklappen, där unga och gamla spelar dubbel tillsammans. Han spelade dubbel med min bäste kompis lillasyster. Jag hade inte träffat Carl-Erik på 10-15 år och kände en stor sorg.

Jag visste att han arbetade med barn och ungdomar in i det sista, och kunde lätt föreställa mig hur de kände för honom som ledare. Carl-Eriks arv sitter djupt rotat i mig och det är en viktig orsak att jag idag arbetar heltid med bordtennisen.
MATS HEDIN, ÅR, ANSVARIG ELITIDROTT – SVENSKA BORDTENNISFÖRBUNDET, HUDIKSVALL