Elisabeth kom till oss på förlossningen morgonen efter det att vår son Mattis hade dött. Vi hade honom inne hos oss då. Hon kom in genom dörren, tittade på oss och sa hej, men gick sedan genast fram till Mattis och hälsade på honom. Och så berättade hon för oss vilken ovanlig och vacker kille vi fått. Därefter gick hon fram till oss och tog i hand och hälsade.
Mitt i all vår sorg bekräftade Elisabeth oss som föräldrar och gratulerade oss till vår perfekte son, som tyvärr inte fick stanna. Elisabeth finns fortfarande hos oss på olika vis. Hon är en person som får mig att le och bli alldeles varm bara av att tänka på henne, detta trots att hon varit med oss när livet var som svartast. Helena, 35 år, förskolelärare/handledare, Stockholm
Mattias, 29 år, fritidsledare, Stockholm
Lämna en kommentar