Jag var bara en ung kille, outbildad för vårdarbete, men ”fullärd” från plugget … Jag jobbade på ett sjukhus i Stockholm tillsammans med ett garvat gäng biträden och undersköterskor. Platsen var en infektionsklinik dit det kom alla sorters patienter med någon misstänkt smitta. Sjuksköterskorna var ”chefer” och läkarna tillhörde en annan värld. Jag skulle vaka hos en utvecklingsstörd man med… Läs vidare →

Läs vidare …

Min mamma var lite rund och trind som barn. Idrott var inte hennes starka sida. Men i småskolan mötte hon en idrottslärare som kom att påverka hennes liv på ett mycket positivt sätt. När det var dags att hoppa plint på gymnastiken bad min mamma att få slippa, hon tyckte att hon var för kraftig och otymplig. Men då sa… Läs vidare →

Läs vidare …

Arne Rosen var ordförande i Eskilstuna Kanotsällskap under 60-talet och föreningen var mycket framgångsrik. Vi hade elva landslagsmän från ungdom upp till seniorer. Arne var en duktig och drivande ordförande, men framförallt en mycket duktig ungdomsledare. För oss ungdomar ordnade han många aktiviteter. Förutom läger, träningar och tävlingar hade vi också danskurser och navigering. Arne fick oss också att bilda… Läs vidare →

Läs vidare …

Det var i pingisskolan på Ljungfälleskolan i Växjö som jag fick Carl-Erik Wretman som tränare. Han var redan då i 75-årsåldern, men brann för oss barn. Han var lugn, rättvis och bestämd. Man kunde alltid lita på honom. Han lärde mig att alltid göra mitt bästa. Oavsett om jag mötte en svår motståndare, eller om jag spelade i ett lag… Läs vidare →

Läs vidare …

Min lärare i svenska och tyska på högstadiet i mitten på 70- talet, Ulla Helgesson på Sofi edalskolan i Valbo, lärde oss att jobba självständigt, att själva planera vårt arbete och föra anteckningar över vad vi skulle göra och hur det hade gått. Med Ulla som lärare kände jag alltid att mina tankar och idéer var viktiga. Jag blev behandlad… Läs vidare →

Läs vidare …

Drömmen om att bli skådespelare väcktes så smått på lektionerna redan i mellanstadiet på Fagervallsskolan i Östersund. Min lärarinna i svenska, Eivor Jönsson, insåg snabbt att jag och några kompisar inte var så glada i att plugga svenska. Istället för att gnuggas i grammatikens snårskog fick vi skriva och spela egna pjäser i skolans aula. Just då tänkte jag inte… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag växte upp i ett litet samhälle utanför Hudiksvall och var ett ”barn i riskzonen” med en mamma som var alkoholist (periodare) och en pappa som drack sig full varje helg. Under högstadieåren bodde jag med min pappa och hans nya kvinna som hade två barn. Det ena barnet var också en flicka som var jämngammal med mig så vi… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag var inte mer än en tvärhand hög, omkring fem år gammal och jag gick ofta med min gammelmormor till affären för att handla. En dag hade vår grannfru handlat så mycket att det blev svårt för henne att bära allt själv. Så jag fick hjälpa grannfrun med en påse och när vi kom hem gick jag med henne två… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag hade länge tänkt skicka ett mejl till Anders Paulrud. Faktiskt ända sedan jag lämnade honom på Fulay Hotell i Thailand, februari 2006. Jag kommer så väl ihåg bilden av honom när jag och mina vänner begav oss till nästa semesterort.  Anders satt på bryggan med ljusa linnekläder, svart basker och en cigg i mun gipan och skrev på en… Läs vidare →

Läs vidare …

ATT BLI ÄGARE för ett företag var ingenting jag hade tänkt mig. Jag hade redan en lyckad och välbetald karriär som VD för ett par framgångsrika företag. Men så en helt vanlig dag 1986 fick jag ett telefonsamtal och plötsligt ställdes allt på sin spets. Personen som vände upp och ner på min tillvaro var Filip Wistedt som vid den… Läs vidare →

Läs vidare …