En gammal dam i gruppboendet för personer med demenssjukdom vandrade oroligt fram och tillbaka i äldreboendets korridor. Hon bar på en pelargon som hon tagit från sitt fönster. En vårdare som mötte damen i korridoren frågade vart hon var på väg. ”Till kyrkogården”, svarade damen. ”Då följer jag med dig en bit på vägen”, svarade vårdaren och tog damen under… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag brukar vikariera som cyklande distriktssköterska några veckor varje sommar. Det är ett nyttigt, stimulerande och lärorikt avbrott från mina förtroendeuppdrag inom kommun och landsting. De senaste tre åren har jag besökt en dam, vi kan kalla henne ”Greta”. En gång i veckan ska hennes medicindosett delas och det är mitt uppdrag som tar ca 10 minuter. Vid mitt första… Läs vidare →

Läs vidare …

Det finns ett talesätt som säger att de verkligt stora människorna är de som får andra människor att känna sig stora. Lars Mattson är en sådan människa. Jag var bara 22 år när han gav mig chefsuppdrag i EM-tävlingen South Swedish Rally. Han hade sett hur väl jag tog hand om mindre uppgifter och han ansåg att jag var mogen… Läs vidare →

Läs vidare …

Min mellanstadielärare hette Håkan, men han kallades aldrig något annat än Magistern. För oss elever var det tydligt att Magistern ville alla väl. Han visade sina känslor, kunde bli arg, ledsen, lycklig och spelade på hela färgskalan. Han uppmuntrade och entusiasmerade. Han framhöll den som var duktig, men hängde aldrig ut den som klarade sig mindre bra på ett ojuste… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag gick i högstadiet i mitten av 70-talet. I dag är jag far till två döttrar och det går inte en dag utan att jag jämför mina döttrars lärare med två av mina lärare på Kronoborgsskolan i Malmö. Ingvar Blomgren och Vivi-Anne Simfelt. De var mästare på att snabbt skapa en atmosfär som gjorde att vi elever fick fullt förtroende… Läs vidare →

Läs vidare …

Vår lärare, Ulla Karlsson, i byskolan i Århult, Döderhult socken, Kalmar län, var en bildad och självständig människa och hon var otroligt omtyckt av oss elever. Jag vet inte hur hon bar sig åt, men hon lyckades undervisa i fyra klasser samtidigt och även låta oss alla ta del av varandras undervisning. Året var 1954-55 och jag gick i fjärde… Läs vidare →

Läs vidare …

Min mellanstadielärare hette Håkan, men han kallades aldrig något annat än Magistern. För oss elever var det tydligt att ”magistern” ville alla väl. Han visade sina känslor, kunde bli arg, ledsen, lycklig och spelade på hela färgskalan. Han uppmuntrade och entusiasmerade. Han framhöll den som var duktig, men hängde aldrig ut den som klarade sig mindre bra, på ett ojuste… Läs vidare →

Läs vidare …

Konsten att vara politiker är konsten att inte ge upp. En person som jag aldrig träffat fysiskt men som betytt mycket för mitt sätt att tänka politik hette William Wilberforce. Han var en engelsk parlamentariker som levde och verkade under 1700- och 1800-talet och blev berömd för sin kamp mot slaveriet. Det var inte bara det att William Wilberforce arbetade… Läs vidare →

Läs vidare …

Det var återigen dags för en omorganisation på ICA. Min tjänst som mediechef skulle tas bort och jag kände att efter 34 år på samma företag inklusive fem års pendlande mellan Växjö och Stockholm var det dags för mig att ta ett nytt kliv i livet. Det låter kanske som en självklarhet, men för mig var det inte det. Vid… Läs vidare →

Läs vidare …