Jag har varit sjuk i hela mitt liv, men riktigt sjuk blev jag 1998. Läkarna visste inte vad det var, bara att magen krånglade. Jag åkte in och ut på sjukhuset, jag gick ned mycket i vikt och de sa att jag var anorektiker. Ingen ville lyssna på mig, jag skickades bara vidare till nästa och nästa. Men en dag… Läs vidare →

Läs vidare …

Under tre års tid blev jag förfärligt illa bemött och behandlad av en hjärtläkare. Detta ledde till att när jag en dag upptäckte en knöl i mitt bröst och armhåla vågade jag inte söka hjälp. Jag vågade inte ta kontakt med en ny läkare och till den gamla kunde jag inte gå. Jag tänkte att det får gå som det… Läs vidare →

Läs vidare …

I början på 70-talet jobbade jag natt som mentalskötare. På min avdelning vårdades Kalle för schizofreni. Han var en mycket storvuxen man med halvlångt mörkt hår och skägg. Han kunde vara ganska våldsam, men var det aldrig mot mig, en 50 kg lätt kvinna 27 år gammal. Kalle och jag pratade ganska mycket på kvällarna och en kväll berättade han… Läs vidare →

Läs vidare …

Elisabeth kom till oss på förlossningen morgonen efter det att vår son Mattis hade dött. Vi hade honom inne hos oss då. Hon kom in genom dörren, tittade på oss och sa hej, men gick sedan genast fram till Mattis och hälsade på honom. Och så berättade hon för oss vilken ovanlig och vacker kille vi fått. Därefter gick hon… Läs vidare →

Läs vidare …

När jag skulle få besked om resultatet av den undersökning som jag gått igenom satte sig läkaren inte mittemot mig utan vid min sida. För mig innebar det att beskedet om att jag var tvungen att opereras var lättare att ta emot. Det gjorde starkt intryck på mig. Anita, 63 år, vårdare, Järfälla Lyssna till Bara genom att sitta nära

Läs vidare …

En dag i november på att hjälpa min son att flytta mellan två lägenheter i Stockholm. Jag drack läsk ur en medhavd. Rätt som det var blev det fel, flaskan jag trodde var min innehöll ett mycket starkt lutbaserat rengöringsmedel. Jag fick inte i mig så mycket, men det brann till rejält i halsen. Vi ringde genast sjukvårdsupplysningen och fick… Läs vidare →

Läs vidare …

När min pappa insåg att han var på väg att dö tog han direkt upp det med sin läkare. Han bemöttes med stor respekt och respons. Hans inre organ började ge upp i samband med lungemfysemet, medan hans huvud var helt intakt. Pappa bad att få sluta med alla 16 medicinerna på en enda gång. Läkaren på ”Löwets” geriatrisk avdelning… Läs vidare →

Läs vidare …

Min make och jag flyttade till Upplands Väsby i december 1984 som pensionärer. Vi drömde om några goda år trots att problemen med Alzheimers sjukdom skalade av mer och mer av min makes identitet. Redan 1986 tvingades vi ge upp och söka oss till Löwenströmska sjukhusets geriatriska avdelning, som kom att bli hans hem under sju års tid. Det kunde… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag hade precis avslutat dagens arbete som präst i Uppsala domkyrka och skulle bara göra ett privat ärende på sjukhusapoteket innan jag for hem till familjen. Då stötte jag ihop med en av sjukhusets läkare. Han var en av de äldre doktorerna, känd för att vara rätt tuff. När han fick syn på mig kom han fram och sa: ”Sådan… Läs vidare →

Läs vidare …

Just då fanns det bara gråt. Det var precis som att trycka på en knapp och jag kunde gråta i en hel timme eller två. Jag tror att en depression skiljer sig ganska mycket åt beroende på vad man är för typ av människa. För min del kändes det som att sitta i ett mörkt hål, ungefär som på botten… Läs vidare →

Läs vidare …