Under många år har jag ägnat mig åt att leda unga människor. Främst som idrottsledare i IFK Hässleholm. Jag minns särskilt en period när jag tillsammans med Stig ”Baksi” Johansson var ungdomsledare för ett 20-tal telningar under flera år. Det var ett riktigt duktigt gäng som erövrade många framstående placeringar i både fotboll och handboll i Skåne. Något år efter framgångarna, när ungdomarna hunnit bli 18 år, flyttade jag till Värmland och vi skiljdes åt. Tio år senare kallades jag till en sammankomst. Ungdomarna var då omkring 28 år och alla utom en hade hörsammat kallelsen.

Det var ett kärt återseende och vid middagen passade jag på att hålla ett tal, för att de skulle veta hur jag kände. ”Idrottsledare brukar ofta klaga på att de bara har utlägg och inga inkomster för sitt många gånger hårt arbete. Det gäller inte mig. När jag, så här tio år efter vårt avslutade idrottssamarbete, ser er framför mig inser jag vilken fantastisk lön jag fått. Ni är alla friska, väluppfostrade, propra, drogfria och har en bra utbildning bakom er. Ni har en klar uppfattning om vad heder och en god rättsuppfattning betyder.

Dessutom vet ni vilka mål som ska gälla för just er i det fortsatta livet. Vi får här en bekräftelse på vad goda föredömen och ett gott kamratskap betyder för unga under sin uppväxt. Tack kära vänner. Jag har fått min lön. Fortsätt på den inslagna vägen.”

Vid slutet av talet var det svårt för mig att hålla tillbaka tårarna. Jag tyckte ju så mycket om dem och var så glad när jag nu insåg vad vi tillsammans hade lyckats med. Plötsligt andades rummet helt andra känslor än vad som tidigare visats.

Flera av killar kom fram till mig och Stig “Baksi” Johansson. Någon tog sig för att krama om oss. ”Telningarna” hade till slut också blivit varse vad de lyckats med.
OVE EKMAN 69 ÅR, KOMMUNPOLITIKER, KARLSTAD