Min pappa Lars Gunnar var affärsman i reklambranschen och min mamma Marianne drev en butik med souvenirer och tyger. Man kan säga att kombinationen av deras personligheter gjorde mig till den entreprenör jag är idag.
Det började när jag var åtta år och mot min pappas vilja sålde tidningar. Pappa tyckte att jag var för liten, men han lät mig hållas när jag envisades. Jag hittade på många andra saker också som han tyckte att jag skulle låta bli. Bland annat köpte jag och sålde begagnade leksaker via annonser så att jag gick med vinst och jag ägnade mig åt ganska storskalig hantering av tomma läskbackar. Ofta sa min pappa i förväg att ”det där går inte”, men det slutade alltid med att jag gjorde det i alla fall. Medvetet eller omedvetet triggade han mig så att jag kände att jag måste bevisa för honom att det visst gick.
Min mamma gjorde å andra sidan inget annat än att uppmuntra mig. För henne fick jag prova på allt jag ville. Hon tyckte bara att det var nyttigt. Inte ens när jag fyllde upp hennes butik med inköpta tombackar, så att kunderna knappt kom in, hade hon någonting att invända. Kunderna fick anpassa sig.
Det viktigaste med både mammas och pappas inställning var att de hela tiden lät mig hållas och att jag fick sköta min ekonomi själv. De sporrade mig, var och en på sitt sätt, och jag gjorde många misstag på vägen som jag lärde mig mycket av. Som till exempel när jag tog på mig att sälja tidningar och fick jobba stenhårt för att sälja alla. Jag var tvungen eftersom jag bara fick 25 öre på varje intjänad krona. Eller som när jag förköpte mig på leksaker och godis. Det var ju mer irriterande att bli pank när det var jag själv som hade jobbat in pengarna.
Ofta sa min pappa i förväg att ”det där går inte”, men det slutade alltid med att jag gjorde det i alla fall. Medvetet eller omedvetet triggade han mig så att jag kände att jag måste bevisa för honom att det visst gick.
Jag lärde mig tidigt försäljning och att hantera pengar så att jag gick med vinst. Mammas uppmuntran var mycket värdefull. Hon stöttade mig alltid, vad jag än hittade på. När jag var i tolvårsåldern och kronan devalverades gick jag till banken för att växla mina pengar till en annan valuta. Kvinnan i kassan ringde hem till mamma för att fråga om jag verkligen fick det. Naturligtvis fick jag det. Det var upp till mig. Det var mitt ansvar. Jag fick använda mina pengar till vad jag ville och därmed också ta konsekvenserna av mina beslut.
Allt det här fick mig att växa och när jag senare tog steget att bli företagare på riktigt var jag helt orädd. Att göra misstag var inget problem. Jag hade dessutom också haft kraftig dyslexi när jag gick i skolan och i svenska var jag ”bäst på att göra fel”. Därför var jag aldrig rädd för att göra fel. För mig blev det bara ett sätt att lära, tänka nytt och gå vidare. Det är så jag har klarat mig och mina föräldrar har stor del i att det verkligen har blivit så.
Pigge Werkelin, entreprenör, Werkelinbolagen, Visby
Läs mer om företaget här
Den här berättelsen är publicerad i boken Betydelsefulla möten – Entreprenörer berättar där en rad entreprenörer medverkar med inspirerande berättelser. Beställ ditt ex. av boken här: www.betydelsefulla.se/butik
bild: friköpt för användning ok enligt PW
Lämna en kommentar