Den som betytt mest för att jag blev politiskt engagerad är min pappa Börje Mörk. Han var själv partipolitiskt aktiv och han hade viktiga förhållningssätt och var ideologiskt präglad av arbetarrörelsens ideal. Hemma vid matbordet fördes ofta diskussioner där pappa hade mycket bestämda åsikter om vad som var rätt och fel, rättvist och orättvist.

Faktum var att han var ganska stelbent i sina synsätt och tänkte lite väl gammaldags om rättvisefrågor. Bland annat pratade han mycket och gärna om en dramatisk strejk, med strejkbrytare och allt, som ägt rum i Svartå under tidigt 1900-tal. Det var en händelse som verkligen levde kvar i hans medvetande, trots att det var före hans tid. Både jag och mina egna barn kunde ibland skratta åt det och skämta om uttryck som ”brytarns barn”, för att det lät så gammaldags.

Men min pappa skrattade inte. För honom var det allvar. En gång när förra kungen, Gustav VI Adolf, passerade Svartå på sin, så kallade ”Eriksgata”, ställde sig pappa på tvären. Han var målare och arbetade på just den gata som kungen skulle passera med sitt sällskap. Han vägrade att flytta på sig och tyckte att om kungen måste passera där så fick han vänta tills det var färdigmålat. Det slutade med att han blev flyttad ur vägen med tvång och när jag fick höra om det blev jag full i skratt. Det var så typiskt min pappa. Själv skulle jag aldrig ha varit så konsekvent över en sådan sak.

Men trots sin bångstyrighet och sitt gammaldags synsätt om social rättvisa, så gav han mig mycket. Genom våra många diskussioner fick han mig verkligen att tänka till. Jag munhöggs med honom och även med min farfar, Ernst, som var fackligt aktiv. Jag lärde mig en hel del och fick också ett mod som gjorde att jag verkligen vågade värdera vad som är rättvist. Det vill säga jämföra vad som kunde kallas för rättvisa på 30-talet och vad som är rättvist idag. I vissa fall kan det ju vara precis detsamma, men i andra fall helt olika. Det stod klart att jag hade samma grunduppfattning som min pappa och farfar, men att vi också kunde bryta ner en fråga och verkligen debattera den med varandra.

Idag, som politiker, hamnar jag i många detaljdiskussioner. Vissa med noll värde och andra som är oerhört rika och stimulerande. Då har jag nytta av att ha blivit upptränad av min far. Och det är jag glad för.

Jag kan gå in i en debatt även om jag inte riktigt vet var den tar vägen. Jag gillar såna debatter, där man tillåts tänka högt, där man tillåts filosofera och ha fel. Sånt får jag en kick av. Jag har med andra ord all anledning att vara tacksam för att min far var som han var.
Robert Mörk (S) 58 år Kommunalråd i Degerfors

Den här berättelsen är publicerad i boken Betydelsefulla möten – Politiker berättar där en rad politiker medverkar med inspirerande berättelser. Beställ ditt ex. av boken här: www.betydelsefulla.se/butik