Min skoltid är fylld av lärare som på olika sätt har betytt mycket för mig. För lärandet förstås, men ännu mer för växten av mitt självförtroende och som förebilder bland de vuxna. Men också i de bästa fallen, som människor att samtala med, om de viktiga frågor som har att göra med den ibland besvärliga resan till att bli vuxen.

Jag är uppväxt i Ragnvaldsträsk, en och en halv mil utanför stan. Efter att ha gått de första sex åren i byskolan, kom jag ut i den stora världen, till stan. Året var 1965 och jag var 13 år. Min övertygelse var att alla nya kamrater naturligtvis, genom stadslivet, måste ha mycket större och vidare erfarenheter och kunskaper, än dem jag hade. Mina förväntningar var att jag nu skulle mätas och vägas mot dem och befinnas vara för lätt.

Så blev det inte. En av dem som bidrog till det var Sven Marklund på Sörböle Centralskola i Skellefteå. Han var min lärare i samhällskunskap i sjuan. Jag minns inte honom för att hans ämneskunskaper var briljanta. Det kanske de var, det vet jag inte. Men för att han tog oss elever på allvar.

Han lyssnade till mig. Till det hos mig som var början på försök att tänka i termer av rättvisa och orättvisa, hur det kunde hänga ihop med fattigdom och rikedom och liknande frågor.

Det jag sa var förstås naivt, omoget och förenklat, men han mötte mig med allvar och lyssnade. Han fick mig att inse att mina tankeförsök var så goda som någon annans. Han kompletterade, visade var ny kunskap kunde sökas och tog sig tid för samtal. Med Sven kunde vi diskutera.

Jag minns honom som en lärare som stack av i förhållande till många av kollegorna. Han talade öppet i politiska termer och vår bild som elever var att han var mer radikal än andra.

Det viktigaste som Sven fick mig att känna, var att jag var viktig och kunde lära själv. Att det jag visste, kände och ansåg hade värde. Han såg mig. Och han vände mina förväntningar till

motsatsen. Att jag väl kunde och betydde lika mycket som mina nya kamrater.

Sven stärkte genom sitt sätt att vara också mitt gryende intresse för samhällsfrågor. Han bidrog till mitt politiska engagemang, och därigenom det som skulle bli mina yrkesval långt senare i livet. Men han har också fortsatt att vara en förebild för mig. Jag försöker på samma sätt som han ta unga människors frågor och åsikter på allvar.
Sture Nordh 49 år, ordförande tco, Stockholm

Lyssna till Jag kan påverka

Den här berättelsen är publicerad i boken Betydelsefulla möten – Lärare gör skillnad (utgiven 2010) där en rad politiker medverkar med inspirerande berättelser. Beställ ditt ex. av boken här: www.betydelsefulla.se/butik
Berättelsen tog vi emot i samband med vår riksomfattande efterlysning av Betydelsefulla lärare. Kampanjen genomfördes tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting.