Min viktigaste tränare i ungdomen i Eskilstuna var Gunnar Ström. Han hade ett speciellt och återkommande knep för att få ut det bästa av oss åkare. Innan en tävling kunde det hända att vi kom överens med honom om att jag skulle ta det lugnt just den dagen. Så jag började åka lugnt runt banan, men redan efter första varvet började Gunnar skrika från sidan:
”Kom igen nu! Kör för svenskt rekord!”
Och då körde man naturligtvis, för vid det laget man ju redan inne i åkningen. Man hade liksom inget val. Det här knepet som Gunnar använde sig av gjorde att jag fick en rejäl skjuts upp mot seniornivå när jag var 16-17 år. Det jag hade lärt mig var att alltid gå in med en offensiv inställning till åkningen. Jag var aldrig riktigt nöjd när jag kom tvåa, för det betydde bara att jag måste se till att bli ännu bättre. Den där ihärdigheten, som ledde till tre OS-guld, har Gunnar en mycket viktig del i. Han var själv ihärdig på alla sätt. För mig var och är han skridskosporten personifierad. Han var själv landslagsman på 50-talet och som tränare var han alltid på plats nere vid banan när det var dags för ett träningspass. Och han är där än, ständigt redo för att matcha fram nya ungdomar mot nya rekord.
TOMAS GUSTAFSON, 49 ÅR, KONSULT, UPPSALA
Lämna en kommentar