Att gå på restaurang som cp-skadad är ofta detsamma som att möta människors fördomar. En gång hamnade jag nära två kvinnor som började prata på engelska om mig. De anade inte att jag förstod vartenda ord de sa. De var överens om att såna som jag inte borde få vara ensamma ute, utan ledsagare. Att få höra sånt gör förstås ont, men det finns som tur är människor med en annan inställning till oss cp-skadade. Vid ett annat restaurangbesök, i Malmö, satt jag vid ett bord med mina kompisar. Jag var den ende av oss som hade talsvårigheter. När vi skulle beställa ville kompisarna hjälpa till genom att tolka för servitrisen. Men då sa hon avvärjande till dem:
”Låt honom prata själv, mer bråttom har jag inte.”
Hennes ord blev en vändpunkt för mig. Hon såg mig och gav mig den tid jag behövde. För det är ju så att när jag får tid så blir jag lugn och då går det lättare att prata. Servitrisen på den där restaurangen förändrade mitt liv. Genom henne blev jag en människa.
TOMMY GILLERÅS 55 ÅR FÖRELÄSARE LIMA
2012-06-27
Tänkvärt att läsa denna berättelse om Tommys erfarenhet. Dessutom om servitrisens visade civilkurage! En person kan göra skillnad för många genom att synliggöra sin klokskap!