När jag var i 14-årsåldern var jag väldigt liten till växten. Jag var en duktig skidåkare, men fick ändå alltid stryk mot de bästa i min åldersgrupp. Ofta kom jag femma eller sexa på de stora tävlingarna, men nådde aldrig prispallen. Det var oerhört frustrerande.

Flera av de jag tävlade mot var ju huvudet längre än mig och hade skäggväxt. Det kändes som om jag aldrig skulle ha en chans mot dem. Men just när jag beklagade mig som mest sa min tränare Curt Löfgren i Hällefors någonting, som fick mig att tänka i andra banor:

”Bit ihop Torgny. Din tid kommer. När du har vuxit ikapp de andra killarna kommer du att slå dem.”

Hans ord gav mig blodad tand. Jag fylldes av självförtroende och fick en föraning om att jag ändå skulle ha en chans, på sikt. Om jag bara knöt näven i byxfickan och hade tålamod skulle det kanske kunna gå till slut. Och mycket riktigt. Två år senare kom jag in på skidgymnasiet i Järpen. Då hade jag hunnit växa till mig och medaljerna började trilla in. Det är svårt att säga vad som hade hänt om inte Curt hade sagt det han sa till mig när jag var 14 år. Däremot är det säkert generellt så att många ungdomar lägger av i den där kritiska åldern, helt i onödan. När jag har varit ute och föreläst för ungdomar har jag berättat om mina erfarenheter, för att de ska förstå att de inte behöver ge upp när det går tungt; att det faktiskt kan lossna för dem också, om de fortsätter kämpa ett eller några år till.

Det är många trappsteg man vandrar för att bli en bra skidåkare. Och håller man på länge blir man vis av erfarenhet. Curt var en sådan person. Han var själv liten till växten, men det hade inte hindrat honom från att vinna SM-guld på 50-talet.
TORGNY MOGREN 45 ÅR, SÄLJARE, MORA