Jag var nyskild och helt ensam med två småbarn och en urusel ekonomi. Bilen krånglade och allting i hemmet verkade gå sönder. Som tur var kunde jag med jämna mellanrum beklaga mig för min arbetskamrat och goda vän, Yvonne Bergström. Hon är en god lyssnare och kände verkligen med mig. När vårt arbete bjöd på julbord hände någonting som jag inte glömmer.

Alldeles efteråt, när de flesta skulle ge sig ut och handla julklappar till sina nära och kära, överräckte Yvonne en pappersbit till mig. Det var en check på 375 kronor: ”Gå nu och köp julklappar till dina barn”, sa hon.

Jag blev väldigt generad och visste inte hur jag skulle tacka henne, men jag gjorde ett tafatt försök. Då svarade hon uppriktigt: ”Den bästa tacken du kan ge är att ha ett öppet sinne och vara vaken på när någon i din omgivning har det svårt och då försöka hjälpa denna person med det du kan.” För första gången i mitt liv kunde jag ta emot hjälp utan att behöva känna tacksamhetsskuld.

Jag fick en stafettpinne som jag kan lämna vidare när jag har möjlighet och tillfälle ges. Den här händelsen har gjort att jag hela tiden ser mig om i min omgivning och bekantskapskrets efter dem som behöver hjälp. Behöver någon hjälp så finns jag där och för stafettpinnen vidare.

”Behöver någon hjälp så finns jag där och för stafettpinnen vidare”

TUULA BENGTSSON 53 ÅR ENHETSCHEF ALINGSÅS