Min skoltid tillbringade jag i Lund under 1950- och 60- talet. Efter årskurs sex började realskolan och jag mötte där min bildlärare Tore Ekelin som verkligen brann för sitt uppdrag.

Han var djupt engagerad och stimulerade vår bildgrupp till överdåd. På kvällstid ställde han upp och undervisade oss i krokiteckning.

Våra klasskamrater från dansgruppen ställde upp som modeller i sina danskostymer. Detta gjorde han en gång i veckan, en annan dag hade vi konstnärligt arbete med keramik, skulptur, batik med mera. Vi fick göra förslag till väggmålningar i musiksalen och till entrén till keramikverkstaden som var inhyst i ett skyddsrum. Min väninna och jag fick också utföra dessa målningar på platsen och målningarna i musiksalen finns fortfarande kvar. Vi fick också i uppdrag att måla skyddsplank vid byggnadsarbeten. Då och då stod det lite om oss i dagspressen och vi blev synliggjorda.

Vi ritade kostymer till Aniara på stadsteatern i Malmö och vi såg också föreställningen. Skolresan gick till Stockholm med vår lärare och en förälder. Där besökte vi Konstfackskolan och vi såg Hamlet på Dramaten. Tore hjälpte oss att välja ut arbeten som vi skickade som ansökningshandlingar till Konstfackskolan. Jag sökte in och blev antagen på först förberedande utbildning och sedan på Teckningslärarinstitutet. Han fick mig att känna mig betydelsefull. Därför blev han betydelsefull för mig.
Ulla Bonnier 57 år, bildlärare, Lund

Lyssna till Målningarna som gav frukt

Den här berättelsen tog vi emot i samband med vår riksomfattande efterlysning av Betydelsefulla lärare. Kampanjen genomfördes tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting.