För ungefär tio år sedan, på trettondagsaftons natt, inträffade någonting mycket annorlunda som med tiden kom att förändra mitt liv i grunden. Det hände under en period då jag levde ett hektiskt och jobbigt liv. Jag var mitt uppe i en skilsmässa som slet väldigt på mina krafter och de glada stunderna var få. Den här natten sov jag ensam i min säng och vaknade upp från en orolig dröm. När jag tittade upp såg jag alldeles tydligt en märklig gestalt som stod vid sidan av sängen.

Det var inte mycket jag förstod av det jag såg, förutom att gestalten hade långt hår, bar en lång mantel och hade ett ansikte med vänliga drag. Det fanns absolut ingenting hotfullt hos gestalten, men jag blev ändå skräckslagen och kastade mig vrålande ur sängen och försvann snabbt som blixten ut därifrån.

Naturligtvis väckte jag hela huset, både man och barn. När jag väl hade kommit till sans valde jag att inte berätta någonting för barnen om vad jag hade sett. När de hade lagt sig igen förklarade jag darrande för min man vad jag hade sett och var noga med att påpeka att jag inte tyckte att det var klokt. Jag hade sett ett spöke!

Händelsen föll inte helt i glömska. Minnet mattades bara av en smula efterhand som tiden gick. Men ungefär 6-7 år senare, när jag mådde mycket bättre, påmindes jag om gestalten och förstod plötsligt meningen med det jag hade upplevt.

Det handlade inte om att det var ett spöke, utan snarare min själsliga vägledare. Vissa skulle kalla det för en skyddsängel, men för mig är namnet inte viktigt utan just vägledningen jag fick. Det jag skulle förstå var att jag inte var ensam, att jag inte behövde vara orolig, att livet skulle ordna sig även om det inte kändes så just då.

Innan mötet med gestalten och även efteråt, innan jag hade förstått mig på det ordlösa budskapet, var jag många gånger en rädd människa. Jag levde ett liv med ständigt höga krav på prestation. Jag kände att jag hela tiden måste framåt och visa att jag dög. Det gjorde att jag blev en mer stängd människa än jag borde vara.

Men när jag äntligen förstod gestaltens syfte med att visa sig förändrades mitt sätt att uppleva livet. Sedan dess har jag varit en lugnare och öppnare människa som känner mycket större tillit i tillvaron än tidigare. Jag vet att jag inte behöver skynda mig och tvinga fram händelser i livet. Istället ger jag mig den tid jag behöver, både privat och i jobbet. För jag vet att, förr eller senare, när tiden är mogen, blir det precis som jag vill ha det.
YVONNE RYDING 48 ÅR FÖRETAGARE ESKILSTUNA