ÅÅåå blir så lycklig i dag när jag läser Eskilstuna Kuriren och ser den talande bilden av engagerade människor. De har samlats för att visa sin åsikt och ställningstagande inför ett torgtal i vår stad där partiföreträdare vill prata om ”vi och dem”, diverse förbud mot de med andra rötter än dem själva, att sända utsatta människor åter till krig och oroshärdar. Om att vi inte har råd att vara medmänskliga och generösa mot de som har det sämre än vi osv. osv…

Då möts de av människor som tyst och talande tydligt – utan ord – visar sin åsikt genom att vända ryggen till hat-tal och istället med sina händer visa upp ett hjärta. Så vackert, så hoppfullt och så glad jag blir.

I en annan del av Eskilstuna…
När vi flyttade från Stockholm till Eskilstuna hamnade vi mitt i stan, i ett bostadsrättshus, där det bodde en gammal man som var fylld av hat mot alla som också gick i ’hans’ trappuppgång, sov under ’hans’ tak, tvättade i ’hans’ tvättmaskin – och inte minst borrade i ’hans’ väggar. Vad vi än gjorde stod han där, fylld av misstro och hat. Strax efter nio en kväll stod min sambo och jag och vek tvätt nere i tvättstugan. Vi pratade säkert om dagen som gått eller något annat. Ett lugnt vika-tvätt-samtal. Inga maskiner var igång, allt var lugnt och stilla – tills mannen fylld av hat slet upp dörren och skrek att tvättstugan … den fick man bara använda till kl. 21.00. Prick!

Efter flera månader i samma trappuppgång tillsammans med den gamle mannen som var fylld av hat följde jag en impuls så stark att den inte gick att stoppa. Jag gick bestämt fram till honom. Några snabba steg och jag var nära. Jag sa att jag förstod att han behövde mycket kärlek och gav honom en kram. Ja, vad skall jag säga… glad blev han inte;-) Inte särskilt förvånande visserligen.

Nåja, mitt varma kärleksfulla tilltag fick sina konsekvenser. Den gamle mannen, och nu även hans ålderstigna hustru satte bestämt och tydligt näsan i vädret när vi möttes i trappuppgången. Ett enkelt ’Hej’ – det hade de inte råd med.  Några fler kramar av mig fick han inte. Men jag tror att den kram jag gav honom den sommarkvällen värmde och gjorde nytta. Det tror jag.

Så här min uppmaning till dig – när du möter de som bär på hatet – krama dem mer!

Ge dem värme – de saknar det!

Bestämt & glatt

Catherina Ronsten
Grundare och kreativt ansvarig för Betydelsefulla Möten 2act