Sol och smällkall vinter, träd och buskar vilar inför det som komma skall. Våren spirar utan att vi kan se den. Men den kommer.

Hittade en fin berättelse som på ett bra sätt speglar hur livet är. Berättelsen kommer från ”Varför växer gräset” av Kull & Hallberg

Mycket nöje!!

Catherina Ronsten
grundare och kreativt ansvarig för Betydelsefulla Möten 2act

En liten pojke fick, när han fyllde fem år, en planta av sin faster. Det var en mycket speciell planta, berättade fastern. En sorts ek som skulle växa upp till ett ståtligt och livsbejakande träd.

Pojken gladde sig åt sin gåva och kunde knappt bärga sig tills han skulle få se det vackra trädet växa. Han valde ut en solig plats i trädgården och planterade omsorgsfullt den lilla plantan. Om sommaren vattnade han sin ek och om vintern skyddade han den. Men fastän han talade till den och ömt vårdade den som fastern sagt åt honom att göra, växte den ändå inte så fort som han hade tänkt sig.

Åren gick och pojken fortsatte att vattna den lilla eken, ibland slentrianmässigt, ibland hoppfullt. Och så plötsligt en sommar när pojken var i övre tonåren, började trädet växa med en väldig fart. På en enda sommar reste det sig från en halv meter till närmare två. Året därpå växte det ytterligare och den tredje sommaren prydde trädet i all sin prakt familjens trädgård.

Den unge mannen stod en dag och betraktade sin ek och funderade högt:
– Jag begriper inte varför trädet helt plötsligt satte av att växa med en sådan fart. Under hela min barndom verkade det knappast utvecklas alls, men de senaste somrarna har det skjutit iväg flera meter. Jag undrar om det är något jag gör rätt nu som jag gjorde fel förut.

Hans faster gav honom en öm blick och inflikade:

– Ett träd behöver först få starka rötter innan det kan växa på höjden.