Den enda sport jag utövar är gubbfotboll. Jag spelar en gång i veckan med en grupp invandrare i olika åldrar. Det är möten som vi behöver av olika anledningar. För min del handlar det om mötenas sociala innehåll snarare än om fysisk aktivitet. I det här sammanhanget träffade jag för några år sedan en mycket deprimerad asylsökande, utvisningshotad landsman.

Han var verkligen nere och tyckte att livet inte var värt att leva.

Just under den här perioden hade jag också kommit i kontakt med en trevlig tjej från Irak. Hon hade skilt sig från en man som behandlat henne illa. Hon hade inga barn och var nästan jämnårig med min deprimerade landsman. Jag berättade någonting för henne om honom. Idag kommer jag inte ihåg vad det var jag sa, men på något sätt slutade det i alla fall med att de två fann varandra.

Nyligen blev jag inbjuden för att fira när deras lilla pojke hade tappat sin första mjölktand.
ALI HAJAR, PLANARKITEKT, LINKÖPING